lördag 17 mars 2018

När livet rullar på som vanligt - för alla andra....

Igår konstaterade jag att människor verkligen blir obekväma av att man är sjuk.
Jag har ju varit tvungen att raka av mig allt hår då det helt enkelt inte gick att rädda. Det gjorde jag redan i måndags tror jag. Tora är mer ledsen än mig, vill inte ha en skallis till mamma och jag har LOVAT att inte ta av mig mössan när vi är på förskolan. Den grejen är ny för mig då hon aldrig brytt sig förut. Men hon är ju äldre såklart, och andra saker hamnar i fokus.
Hur dom helst, jag var på date med mina kompisar Petra & Johanna i tisdags, då hade jag peruk. Visst, jag är svullen som satan och JAG som vet hur jag ser ut annars tycker ju att jag ser sjuk ut. Men för främlingar kanske jag liksom bara har ett megastort ansikte. Andra dagar har jag ju mössa, det är ju kallt ute.
Men igår var jag och mamma och handlade på förmiddagen och eftersom jag blir så himla varm slängde jag på mig en scarf. Och vilken skillnad i folks beteende! Det stirras på ett annat sätt, folk blir jäkligt obekväma, jag skulle gå på toa och halva kön försvann, som om man vore pestsmittad. För helt plötsligt är det så tydligt att det (mest troligt) är cancer.
Jag blev med ens jäkligt bitter och nedstämd och avundsjuk på allas liv som är precis som vanligt. Folk åker på semestrar, eller planerar semestrar, eller pratar om vad de ska göra i höst. Helt normala saker såklart, men jag är mer just nu, ’hur ska jag ta mig till affären idag?’
Så jag hamnade i en liten mental svacka, och blev lite gråtig och ömklig.

Och igår kväll var jag ute med girlsen i min familj. För ett år sen drog vi till Stockholm och kollade på Alex & Sigge på Rival, så vi tänkte att vi skulle gå ut och käka i år igen, det är inte så ofta vi träffas bara vi. 

1 år sen i Stockholm

Igår i Norrköping (Lisa saknas på bilden)

Vi gick till Pig n Hen här i Norrköping och käkade 

Väldigt goda drinkar och utsökt mat på Pig n Hen

(gå dit - supergott) och sen gick vi till min kompis Max supermysiga hak - Pub & Krubb om ligger i Knäppingsborg! 


Har ni inte varit  där på lunch eller trevligt barhäng kan jag varmt rekommendera att ni går dit! Max är dessutom skittrevlig!
Men det var lite samma sak ute, jag hade scarf på mig och upplevde att folk stirrade på ett annat sätt. Som att man undrar hur någon som är sjuk kan vara ute och roa sig?
Hur som hade jag jäkligt trevligt och bitterheten hade lagt sig.
Min kompis Anja körde nyss en instagramgrej om 21 dagar av tacksamhet och det tänkte jag oxå göra. Fokusera på det bra liksom, den här bitterheten känns inte som jag, även om den tagit stor plats på sistone. Så jag tänkte tvinga mig själv att fokusera på lite bra.

Idag vaknade jag nu vid 6, lite tung i skallen efter igår, men efter 5 timmars sömn och ett par drinkar igår är det kanske självförvållat. Ska gå upp och äta gofrukost i lugn och ro innan familjen vaknar till liv.

Igår fick jag även reda på två saker som gör mig vansinnigt lycklig, men jag får återkomma till det en annan dag - men livet har aldrig känts så viktigt som nu!

Håll koll på instagram enell78 - så börjar jag min #21dagaravtacksamhet senare idag!

Må väl!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar