lördag 17 mars 2018

När livet rullar på som vanligt - för alla andra....

Igår konstaterade jag att människor verkligen blir obekväma av att man är sjuk.
Jag har ju varit tvungen att raka av mig allt hår då det helt enkelt inte gick att rädda. Det gjorde jag redan i måndags tror jag. Tora är mer ledsen än mig, vill inte ha en skallis till mamma och jag har LOVAT att inte ta av mig mössan när vi är på förskolan. Den grejen är ny för mig då hon aldrig brytt sig förut. Men hon är ju äldre såklart, och andra saker hamnar i fokus.
Hur dom helst, jag var på date med mina kompisar Petra & Johanna i tisdags, då hade jag peruk. Visst, jag är svullen som satan och JAG som vet hur jag ser ut annars tycker ju att jag ser sjuk ut. Men för främlingar kanske jag liksom bara har ett megastort ansikte. Andra dagar har jag ju mössa, det är ju kallt ute.
Men igår var jag och mamma och handlade på förmiddagen och eftersom jag blir så himla varm slängde jag på mig en scarf. Och vilken skillnad i folks beteende! Det stirras på ett annat sätt, folk blir jäkligt obekväma, jag skulle gå på toa och halva kön försvann, som om man vore pestsmittad. För helt plötsligt är det så tydligt att det (mest troligt) är cancer.
Jag blev med ens jäkligt bitter och nedstämd och avundsjuk på allas liv som är precis som vanligt. Folk åker på semestrar, eller planerar semestrar, eller pratar om vad de ska göra i höst. Helt normala saker såklart, men jag är mer just nu, ’hur ska jag ta mig till affären idag?’
Så jag hamnade i en liten mental svacka, och blev lite gråtig och ömklig.

Och igår kväll var jag ute med girlsen i min familj. För ett år sen drog vi till Stockholm och kollade på Alex & Sigge på Rival, så vi tänkte att vi skulle gå ut och käka i år igen, det är inte så ofta vi träffas bara vi. 

1 år sen i Stockholm

Igår i Norrköping (Lisa saknas på bilden)

Vi gick till Pig n Hen här i Norrköping och käkade 

Väldigt goda drinkar och utsökt mat på Pig n Hen

(gå dit - supergott) och sen gick vi till min kompis Max supermysiga hak - Pub & Krubb om ligger i Knäppingsborg! 


Har ni inte varit  där på lunch eller trevligt barhäng kan jag varmt rekommendera att ni går dit! Max är dessutom skittrevlig!
Men det var lite samma sak ute, jag hade scarf på mig och upplevde att folk stirrade på ett annat sätt. Som att man undrar hur någon som är sjuk kan vara ute och roa sig?
Hur som hade jag jäkligt trevligt och bitterheten hade lagt sig.
Min kompis Anja körde nyss en instagramgrej om 21 dagar av tacksamhet och det tänkte jag oxå göra. Fokusera på det bra liksom, den här bitterheten känns inte som jag, även om den tagit stor plats på sistone. Så jag tänkte tvinga mig själv att fokusera på lite bra.

Idag vaknade jag nu vid 6, lite tung i skallen efter igår, men efter 5 timmars sömn och ett par drinkar igår är det kanske självförvållat. Ska gå upp och äta gofrukost i lugn och ro innan familjen vaknar till liv.

Igår fick jag även reda på två saker som gör mig vansinnigt lycklig, men jag får återkomma till det en annan dag - men livet har aldrig känts så viktigt som nu!

Håll koll på instagram enell78 - så börjar jag min #21dagaravtacksamhet senare idag!

Må väl!

söndag 11 mars 2018

Biverkningarnas verklighet...

I onsdags var jag hos onkologen, jag är nöjd med besöket och fick en vårdplan med cytostatika och röntgen v18(!!!), och en plan om att trappa ner min kortisondos. Jag har gått på högdos i nästan 6 veckor nu, så nedtrappningen måste dessvärre ske långsamt. Vi pratar typ en månad till innan jag är nere på 2 betapred per dag eller inga alls. Grejen är ju att jag känner att jag behöver kortisonet också, jag vaknar rumt 5 varje morgon och måste ta kortison och värktabletter för att huvudet värker. Värken lägger sig på typ 10 min och det är sån lättnad. Det är en sorts tryckande värk som är svår att beskriva, men som nu när jag t ex är förkyld och behöver hosta så känns det som att huvudet ska explodera. Så rävgiftet är gudasänt samtidigt som jag hatar det av hela mitt hjärta. Jag har en vidrig svampinfektion i munnen, som gör att det gör ont att äta - och jag är ju konstant hungrig.

Ofräscht och ont satan

Jag ser förjävlig ut. Och nej, jag är inte vacker ändå. Jag förstår vår impuls att ge en komplimang, jag gör det ofta själv, och jag vet att ingen menar nåt illa, men ibland vill man bara höra, ’ja fy fan vad trist att du ska behöva se ut så där, jag lider med dig’. Jag är inte ute efter att höra att insidan räknas eller att man ändå ser det vackra. Jag vill ha lite jäkla medömkan helt enkelt.

Moon face, Buffalo neck och hängbuk 😫

Jag håller dessutom på att tappa allt mitt hår, och även om jag till och med själv tycker att jag ser helt ok ut som skallig är det inte hur jag VÄLJER att se ut, och definitivt inte när jag är så extremt svullen. Jag kommer se ut som ett bowlingklot och jag BÄVAR mig för att visa mig ute så. Jag har mina peruker men vi får se, jag kanske blir en scarfmänniska eller så får jag väl gilla läget helt enkelt. Men jag vill inte gilla läget - jag vill inte att cancern och medicinerna emot den ska få styra mitt liv på det här sättet.

Flinten lyser igenom rejält och nu är ytterligare 80% av det där barret borta

Igår var vi och hämtade hem vår nya familjemedlem Alva, en adoptivhund från Rumänien. Hon är väldigt rädd och ängslig så jag kommer behöva lägga ner mycket tid på henne men det känns bara nyttigt för mig. Hon måste vara helt slut stackarn för hon har sovit heeeela natten och sover än, inte visat några tecken på att vilja äta eller kissa. Mitt hjärta är i alla fall alldeles varmt och det känns så rätt att ha skaffat henne.

Första mötet - mutad med falukorv ❤️

Barnen har sovit hos mamma men kommer hem sen för att träffa henne. Det kommer vara tydliga regler om att hon måste få lugn och ro när hon väljer att gå undan och att skrik ska minimeras för att inte stressa henne (hjälper nog mamman oxå om det blir mindre skrik). Dom är ju i grunden väldigt hundvana så jag är inte så orolig.

Nej nu ska jag se om jag får liv i hunden så vi kan få morgonkissen avklarad - jag har ju varit uppe flera timmar redan, snart dags för en andra sittning frukost 😜