torsdag 18 januari 2018

I väntans tider...

Förra veckan var jag på röntgen igen. Nu återstår det att se om cytostatikan fortfarande krymper skiten i skallen. Ska till onken på onsdag och hoppas få svar då, men har ännu inte fått mån läkartid, så vem vet...



Mark och jag pratade härom veckan. Vi har bägge känt att det varit så mycket uppgivenhet och tänk om ’när’ jag dör, inte ’om’.
Vi har ju kvar vårt hus i Australien som vi inte vill ha. Att hyra ut det går precis jämt upp och så fort något behöver göras hamnar vi efter. En stressfaktor helt enkelt. Samtidigt har vi (jag) känt att vi inte kan sälja, då min enda livförsäkring är bunden till det där lånet. Så om Mark väntar med att sälja tills jag inte finns längre, så försvinner halva lånet och MYCKET mer pengar blir över till ett hus här, och därmed ett betydligt lättare liv för familjen...  Samtidigt längtar vi ju efter att köpa hus här. Jag är alldeles för förståndig ibland.
Hur som, vi pratade och bestämde att OM nästa röntgen (alltså den här) visar bra så säljer vi huset och letar här i Sverige. Helst i Kimstad - så vet ni nån som vill sälja sitt hus till oss får ni gärna hojta till!
Mitt andra önskemål var att köpa hund. Jag saknar hund nåt enormt. När vi först var tvungna att ta bort Bandit kände jag att jag var färdig med hund. Tänkte att det är ju honom jag vill ha, inte hund rent generellt. Men nu när jag har varit sjukskriven hela hösten har jag varit så ensam. Har verkligen längtat efter hund. Dels som sällskap, dels för att komma ut lite mer...
Så förra lördagen snubblade jag över en sida på Facebook. ’Hundar söker hem’, där man adopterar gatuhundar från Rumänien. Där hittade jag en skäggig dam som hette Shana som jag blev helt betuttad i. Jag älskar ju lite raggiga hundar som Bandit. Tyvärr vill Shana inte bo med barn och det får man ju såklart respektera. Jag kollade runt lite och hittade istället Pippi, nån sorts vallhund som blir ett i mars. Jag anmälde intresse på henne och redan dagen efter ringde ’hundar söker hem’ till mig för en intervju. De berättade då att Pippi blivit bokad precis innan jag skickat min ansökan men att hennes syster Alva finns kvar och också väldigt gärna vill flytta till Sverige. Jag kollade igenom informationen om Alva och kände att hon skulle passa in bra i vår familj. Sen ringde de igen för en andra intervju och jag blev godkänd så igår bestämde vi oss för att Alva ska få flytta hem till oss i Mars! 
Välkommen till oss Alva ❤️

Jag är så jäkla glad - även om det känns läskigt att jag inte fått svar på röntgen än, det känns dessutom outhärdligt att vänta till i Mars men inget är väl som väntans tider...  Och jag ska ju leva tills jag är 89 så jag behöver ju inte oroa mig 😉
Så vi får väl se om det blir husförsäljning nästa vecka också 😊

Nu ska jag hämta barnen från förskolan och så ska vi bege oss till pulkabacken då vi ÄNTLIGEN fått massa snö 🙌

Må väl vänner! 

1 kommentar:

  1. Men grattis!!! en sådan sötnos! alltid bra med djur....håller tummarna för att röntgen är bra och att allt går framåt. kram Annika

    SvaraRadera