söndag 26 november 2017

Överkonsumtion utan dess like!

Shoppinghysterin har nått sin kulmen i och med helgens/veckans/fredagens Black Friday-rea.
Jag var själv och kikade lite men handlade inget då jag faktiskt inte behöver nåt.
Julklapparna är färdigköpta och jag har inte överdrivit i år heller. Jag tycker som bekant inte att det är mängden julklappar som räknas, utan vill att mina barn också ska tycka att det viktigaste med julen är att umgås och ha trevligt med de man älskar.

Men den här hysterin med julklappar och black fridag visar ju faktiskt att vi har en del pengar att konsumera. Även om vi inte tycker att vi har mycket pengar, så är de flesta av oss väldigt lyckligt lottade i livets lotteri. För vi har inte en enda av oss förtjänat att födas i just Sverige. Det är en ren slump. Världens bästa land. (jag veeeet att vi har problem i det här landet med men det är fan en piss i Mississippi mot vad andra länder har)

På facebook häromdagen sprang jag på ett inlägg från Giving People, där man kan ge en julklapp eller liknande till någon som väldigt troligt inte kommer få någon annars. Väldigt fint tycker jag.
Jag skänkte 300 kr totalt, det räcker till en julklapp och en matkasse till en familj. Det är såklart inte bara nu i jul det behövs, matkassar har de året om. Det är nu vi verkligen kan visa vilket solidariskt folk vi svenskar är.
Det finns såklart andra organisationer att ge till också, man kan ju välja nåt som ligger en varmt om hjärtat. Men vi har helt klart ingen anledning att säga längre att vi inte har 'råd' att ge till välgörenhet, för det är i December vi visar vilket oerhört överflöd av pengar vi faktiskt sitter på.



Jag handlar mina matvaror på Willys. Utanför Willys sitter varje dag en kvinna som heter Pamela. Hon är 23 år och kommer från Bulgarien. Jag pratar alltid med Pamela och undrar om det är något speciellt hon behöver. Jag bär sällan kontanter som jag kan dela med mig av, så jag brukar köpa något hon vill ha. Många gånger data till mobilen så hon kan se sina barn i videosamtal. Och ofta blöjor. Hon brukar få vår pant.
Igår eftermiddag när jag var och handlade kände jag hur jävla orättvist livet är. Vi har alla våra problem men vi är åtminstone inte hemlösa och tvingas sitta utanför en affär i iskyla och tigga pengar. Så jag bjöd med henne in att handla med mig. Då kunde hon värma sig lite också. Vi gick där inne ganska länge, hon fick plocka lite vad hon ville. Vi pratade mycket. Hon var så tacksam och sa hela tiden att jag var en fin människa. Jag berättade jag berättade att jag är sjuk och att det har gjort mig till en bättre människa. Jag har alltid varit omtänksam och givmild, det sitter liksom i hela mitt väsen att dela med sig till de som inte har det lika bra. Och även om vår situation såklart ändrats sen jag blev sjukskriven och vi inte har det lika gott ställt så har jag ju faktiskt råd att hjälpa nån på mitt eget sätt. Jag frågade om hon ville följa med hem till oss och äta middag men hon kände att hon inte hade 'råd' att ta ledigt en eftermiddag med så mycket folk i rörelse. Så jag körde istället hem och åt med min familj, packade en varm matlåda till Pamela och åkte tillbaka med den.
Och har man VERKLIGEN inte råd så kan man ge av sin tid.
I Norrköping har vi Förrådet som min gamla kompis Marcus och hans Jessica har dragit igång. Där kan man åka och hjälpa till med sin tid om man inte kan avvara en slant. Har man inte tid kan man skänka kläder och liknande. Ett fantastiskt initiativ av genuint vänliga människor.


Man kan höra av sig till nån kvinnojour, härbärge, gruppboende och höra om man kan göra något för att ge andra utsatta människor en bättre jul.
Julen är min mysigaste högtid, men jag är väl medveten om att det för många är en väldigt tuff tid. Många är ensamma, en del pga psykiska besvär, andra för att dom inte har någon familj av en eller annan anledning. En del gamla är för skruttiga för att ens kunna ta sig någonstans. En del människor tvingas mot sin vilja jobba och är ledsna över det.
Det finns så många som skulle kunna dra nytta av vår välvilja och omtanke.

Jag vet inte vad som händer efter döden. Men jag tror på nån sorts fortsättning, och om jag då kan gardera mig om en trevlig tillvaro genom att vara ödmjuk och snäll i det här livet är det så värt det. Om inte annat tänker jag att det kanske är MIN familj som får det tufft i framtiden och då kanske andra ställer upp på dom.

Så vad jag vill med det här inlägget är att utmana varenda en av er att skippa minst EN julklapp ni hade tänkt köpa och istället ge den summan till välgörenhet, en tiggare eller nåt annat som känns bra att ge till.



måndag 6 november 2017

Fokus på relationer...

Nu är vi hemkomna efter en helt fantastisk helg i Abisko. Mark och jag åkte med min brorsdotter Lisa och hennes sambo Tobbe. Inget norrsken men vi har gjort så mycket andra grejer och haft så kul tillsammans att det faktiskt inte gör så mycket. Norrskenet hade varit en bonus, men resan var en fullpoängare ändå. Jag sa faktiskt när vi skiljdes åt i natt att det bästa med hela resan var att vi gjorde den tillsammans. Att ha nån att dela upplevelsen med. Att prata minnen med.
För relationer är allt.
Fantastiskt sällskap
Fantastisk plats

Väldigt få ångrar på sin dödsbädd att de inte har badat med delfiner, eller att de inte sett alla världsdelar. De flesta ångrar att de inte gav sina relationer tillräckligt mycket.
Och då är det inte bara ens partner och barn, utan övrig familj, vänner och andra relationer med människor man bryr sig om.
Barn t ex behöver inte en miljon grejer, de behöver trygga relationer där de vet att de är älskade.
De behöver umgås med folk som älskar dom. Ofta. Eller så ofta man kan. Skäm bort barnen med kärlek, inte grejer. Det är kärleken dom kommer minnas när dom blir stora.
Jag känner mig så lyckligt lottad som har kunnat bidra till att mina barn, när jag själv inte kommer kunna finnas där, i alla fall alltid kommer ha en väldig massa människor som älskar dom helhjärtat och kommer finnas där för dem närhelst de behöver.

Det är och har alltid varit, jätteviktigt att umgås med min familj och mina vänner.
Nu när vi bor långt ifrån Marks familj ser vi ändå till att prata på facetime minst en gång i veckan. För jag vill inte att barnen, de få veckor per år de träffas i verkligheten , ska vara blyga för sin egen släkt. Och det har de aldrig behövt vara. När vi bodde i Australien pratade vi ofta med min familj och varje gång vi kom hem till Sverige sprang barnen direkt fram till alla i familjen, för de 'kände' ju dom så väl redan för att vi sett varann på en telefonskärm minst en gång i veckan.

I morse nåddes jag av tråkiga besked att en tjej jag 'känner' via cancerkretsar på facebook återigen drabbats av ett bakslag. Jag blir så förtvivlat ledsen över att cancer ibland är så jävla envis.
Hon har som jag två relativt små barn. Fan.
Då tänkte jag igen på relationer.
Hur viktiga de är.
För ingens liv är ju givet.
Jag känner själv att jag om jag skulle kolavippa imorgon faktiskt har bidragit mycket i mina relationer.
Jag har umgåtts mycket med min familj, de vet hur mycket jag älskar dom. De vet att jag är fullständigt trygg med att de kommer se till att Mark och mina barn har det bra och hjälpa dom så gott det går. Jag träffar mina vänner regelbundet. De vet nog oxå hur mycket jag älskar dom och hur mycket dom betyder för mig.
Framför allt vet jag att mina barn inte tvekar en sekund på hur mycket jag älskar dom!
Nu på hösten blir det lätt att man sitter hemma och häckar - men åk till varann och häcka istället! Spela spel, umgås och bry er om varandra. Snart är det jul också, den högtid vi umgås mest och jag längtar. I 10 år i Australien hade jag en vidrig hemlängtan vid jul, för att jag visste att min stora familj satt tillsammans och firade och jag inte kunde vara med.

Förra året var vi runt 20 personer och det var så jäkla mysigt. Jag älskade det, Mark älskade det och framför allt barnen älskade det. De hade nästan alla sina kusiner att busa med och dom älskar att hänga med dom!
Marks mamma kommer hit i år också så barnen får umgås med båda sidor av släkten!
Ta inte era relationer för givet - det krävs att man ger lika mycket som man får för att det ska funka.

Må väl - ta hand om varandra.