måndag 30 oktober 2017

Lugnet före stormen...

Jag var så lugn i början av veckan. Tänkte att vad det där röntgenresultatet än visar så är det ju bara att jobba utifrån den situationen. Ingen idé att stressa i onödan.
Det var väl lugnet före stormen kan man säga...
På onsdagsmorgonen var jag INTE lugn. Stressigt iväg till barnens nya förskola fullpackad med alla deras extra kläder som skulle med. En stor  ikeapåse på varje axel full med grejer. Barn som aldrig gått så långsamt i hela sitt liv. Ösregn och en regnkacka som inte andas. Jag var sjöblöt av svett istället för regn...
En mage som varit så bra ett par dagar var katastrof. Mark var sen när han skulle hämta mig. Det var mycket trafik. Det ösregnade och vid lasarettet fanns INGA parkerinsplatser lediga. Jag började tänka att om dagen har startat så här illa kanske det är ett omen om resultaten.
Eftersom vi var sena så fick vi komma in direkt utan väntan.
Min onkolog frågade hur jag mådde och jag sa att jag mådde bra men var sjukt nervös...
’Ja men det behöver du INTE vara’ sa hon ’allt ser jättebra ut’...
Alltså jag ville bara börja stortjuta där och då!!!
Vilken lättnad. För den här gången kändes det verkligen som liv eller död.
Hon berättade om en klar regress (förbättring), framför allt på högra sidan av lillhjärnan, där det såg som värst ut tidigare.
Vi pratade om mina biverkningar så jag berättade om en katastrofal mage som gör att jag undviker att äta, och därmed kan ha väldigt trötta dagar. Jag berättade om mina fötter som gör ont och som spricker hejvilt och om alla självsprickor på mina händer.
Hon sa då att hon känner sig tillräckligt säker på behandlingen för att minska dosen. Jag har förut legat på 75% av maxdos för den här cytostatikan och nu ska jag gå ner till 50%. För att spara kroppen. Över jul får jag göra ett lite längre uppehåll om jag vill så magen kan njuta av julmat och nästa röntgen blir i mitten av januari.
Jag skrattade för mig själv när hon sa att mina levervärden aldrig sett så bra ut som nu, efter typ en månad med vin eller glögg nästan varje dag - eller åtminstone flera gånger i veckan. Min lever gillar alltså rödvin väldigt mycket!
Vi studsade ut från lasarettet med lätta steg och åkte och firade med hamburgerlunch på Stångebro gatukök!
På kvällen firade jag med lyxig champagne och quiz på Arbis i vanlig ordning. (Quiz alltså - inte champagne) 😜



Veckan har flutit på sen dess. Simskola på torsdagar som Tora tycker är jättekul trots att hon inte ville börja för ’jag kan ju redan simma mamma’.
Nja, hålla sig flytande kan hon men simtagen behöver definitivt finslipas.

I fredags hade jag medarbetarsamtal med chefen. Jag älskar min arbetsplats. Jag hänger mycket i ’patientkretsar’ och lovar att det är ovanligt att en arbetsplats hör av sig så mycket som min. De är helt enkelt jäkligt bra på att få alla att känna sig inkluderade.
Jag hör om kvinnor som är sjukskrivna mer än ett år och aldrig hör ett ljud från sin arbetsplats!
Heja Enebyskolan! Ett föredöme minst sagt!

Idag var det dags att packa ihop stugan för vintern. Det var ångest! Kommer jag finnas när vi öppnar upp igen?
Hade jag svarat i måndags hade jag sagt nej, men efter mina goda besked känner jag att SJÄLVKLART kommer jag vara där! Tänk att man kan gå från mörker till regnbågsskimmer på en minut!
Så härligt!

Hjälpredan Ebbe

Jag älskar livet och jag älskar att leva!

Nu ska vi ladda för Toras barnkalas imorgon, runt 25 ungar ska få härja runt i 2 timmar, wish us luck!

söndag 22 oktober 2017

Hektisk vecka!

Vilken vecka vi har haft!
Började med magnetröntgen i måndags.
Det gick bra, ingen direkt ångest för röret den här gången men det är ju typiskt att det ska klia på typ näsan bara för att man vet att man måste ligga helt stilla i nästan en timme.
Efteråt åkte jag ut i skogen ett par timmar och plockade svamp. Superhärligt och riktigt gott om svamp!

!


Gott om trattkantareller!

Sen var det middag med mina tjejer Petra och Johanna.
Vi var på the Lamp och åt - mycket intressant meny och väldigt gott. Koreansk fusion.
Kan definitivt tänka mig att gå tillbaka dit.

Natten till torsdag bestämde sig nån jävla idiot att tända eld på barnens förskola.
Så jag vaknade av ett sms att dagis var stängt.
Jag och barnen cyklade bort för att kolla så dom förstår lite bättre eftersom dom var lite ledsna, det var lite läskigt och spännande på samma gång tror jag. Ebbe fick prova att spruta lite skum i alla fall, den snälla brandmannen gjorde hans dag kan jag lova!
Så nu i veckan väntar två olika förskolor, en på måndag men från och med tisdag har vi ett nytt ställe fram till jul i alla fall, så det blir nog bra. Jag känner mig lugn.
Däremot tycker jag att det är skittrist att behöva köpa nya saker. Vi hade ju typ allt på förskolan. Så nu ska det handlas nya fodrade regnställ, nya vinterkängor och stövlar, nya vinterjackor och byxor, nya vantar och mössor. Nya ryggsäckar. Suck. Allt för att (om jag får gissa vilt) några ungdomar inte har nåt vett i skallen och kanske inte inser vilka konsekvenser en sån här grej har. Att 75 barn miste sin trygghet, sina ägodelar och sitt andra hem. Samt föräldrar som stressar över det, personal som tvingas byta arbetsplats, en kommun som ska stå för kostnaden, familjer som sätts i ekonomisk knipa för att kunna köpa nytt och kanske inte har försäkring. Så jäkla ruttet. Skäms de som ger sig på våra barn!!
Lånad bild på en förskola i lågor

I går lördag var det då dags för Tora att fylla 5! Eller som hon sa ’en hel hand mamma’.
Hon är så stolt. Jag med! Vilken unge jag har. Även om hon kan vara grymt tjurskallig och ibland oförskämd till tusen vinner alla hennes bra egenskaper över det! Hon är omtänksam, snäll, känslig, glad, sprallig, asrolig, totalt oblyg och helt fantastisk!
För lite över 3 år sedan trodde jag inte jag skulle få se henne fylla 2, nu fick jag vara med när hon fyllde 5. Mot alla odds. Vilken känsla och vilken lycka!
Varje dag med henne är en välsignelse!
Hon fick en kanin så nu är vi 5 i familjen igen. Det är skönt att återigen ha ett djur här hemma, jag har saknat det nåt vansinnigt sen Bandit dog.
Vi välkomnar Kokos till familjen!
Underbart söt är hon Kokos! 

Idag har det varit fullt upp med gympa, barnkalas, svampletning och middagsmys hemma hos min kusin Anneli med familj. Superbra söndag helt enkelt!

Veckan som kommer innehåller kompishäng och födelsedagsfirande men även besök hos onkologen på onsdag för att se om behandlingen funkar.
Är inte nervös än men det kommer väl.
Håll gärna en tumme eller två!

På återseende kära vänner! 

torsdag 12 oktober 2017

Vad har jag gjort för att förtjäna detta?


Nu i oktober är det mycket fokus på bröstcancer. Superbra! Mer pengar behövs alltid!
Många motsätter sig rosa bullar då ’socker triggar cancer’ och så vidare. Jag tror absolut att kosten är viktig, men jag tror inte de flesta som får cancer fått det av att äta för mycket socker. Hur förklarar vi då barncancer - de har ju inte ens levt tillräckligt länge för att sätta i sig särskilt mycket socker.
Själv vet jag inte vad jag gjort för att ’förtjäna’ det här ödet. Jag tror otur. Knasiga gener.
Jag tror åtminstone inte att jag själv vållat det här skitet, och skuldbelägger inte mig själv, och jag tycker inte nån ska skuldbelägga sig själv eller andra. Det finns alltid dom som levt ett ’värre’ liv som inte drabbas. Sen vet ju alla att motion är bra för alla, att det inte skadar att äta mindre socker, tillsatser och onyttiga fetter, men att man drabbats för att man inte gjort nåt av det tycker jag man ska undvika att tänka.

Men jag vet heller inte vad jag gjort för att förtjäna all kärlek jag får!
Mark hade styrt till min födelsedag med videohälsningar från mina vänner, gamla och nya, nära och långt bort. Ihopklippt blev det 1h och 49 minuters kärlek. Hela familjen som var och firade mig satt samlad och tittade. Grät och skrattade. Oerhört fint gjort av min man, och oerhört fint av alla som gjort sig besväret att göra en film. Jag var så rörd. Tänker att det kommer vara kul för mina barn sen att se att mamma faktiskt var ganska omtyckt.
Och insamlingen till vår resa. Vilka härliga människor vi känner! Hur kunde vi ha sån tur?
Dessutom när vi kom hem från resan hade en av mina kära vänner, Anja, varit och städat och stylat hela lägenheten. Både Mark och jag är oorganiserade och stökiga av oss, inget har liksom nån plats och kläder hamnar ofta på golvet. Det är alltid kaos hemma hos oss!
Nu är det vääääldigt organiserat, skinande rent och fint. Inte bara det, hon hade fixat nya gardiner, det stod fina lampor och ljusstakar överallt och det luktade ljuvligt! Så tacksam! Nu ska vi banne mig hålla det så här fint!
Och det är ju såklart inte bara pengar och städning jag är tacksam för, jag är såklart lika tacksam mot dom som hänger med mig! Träffar mig och fikar, äter lunch, promenerar eller går på quiz!
Jag älskar att hänga med mina vänner!

Men köp nu rosa bullar, rosa band och andra rosa grejer. Pengarna går till Cancerfonden och forskning om all cancer och är inte öronmärkt till just bröstcancer! Vill man stödja bröstcancer specifikt ska man köpa BROs rosa band, det är bara ett enkelt rosa band och har inget mönster eller så.
Krokeks kalenderflickor har nu även släppt nästa års kalender! Jag är med på Oktobers uppslag precis som förra året, tillsammans med 3 andra drabbade kvinnor! Gå in och beställ här!
Malone, Britten, Beccy och jag poserar en svinkall sommardag 

100kr kostar kalendern och alla pengar går oavkortat till Rosa och Blå Bandet.
Vill man ha den postad till sig kostar det 30kr extra, men jag kommer ha kalendrar att sälja så man kan skriva i meddelandet att man hämtar av mig så löser vi det!

Ta hand om varandra! 


måndag 9 oktober 2017

En underbar resa!

Ligger i sängen och lyssnar på snusningarna från resten av familjen. Det är sista morgonen på en alldeles underbar resa till Sardinien. Är så tacksam att vi fick göra den här resan,
Mina grymma kompisar i Australien drog ihop en insamling som gjorde det möjligt att åka iväg utan att ta resan på avbetalning. Är tacksam mot dom som startade den, och såklart mot alla som skänkt pengar, stort som smått.
Jag är även tacksam att jag trotsade onkologens råd att inte flyga, för vi har verkligen haft en fantastisk vecka!
Jag trodde den skulle vara lite vemodig, att det skulle bli många tankar om  ’sista’. Men faktum är att jag knappt tänkt på cancer.
Jag har känt av biverkningar dock men förutom en trasig mage och extremt onda fötter har sjukdomen fallit i glömska den här veckan. Så jäkla skönt!
Vi har bott på en ganska enslig resort i en vacker vik. Fantastisk strand, 3 pooler och riktigt god mat - all inclusive. Öl, vin och cocktails var inkluderat också så det har slunkit ner en och annan prosecco och lite rödvin.
Barnen har haft det toppen, Tora har lärt sig simma. Hon har gått på Bamseklubb. Dom har träffat nya kompisar som dom kommer sakna oerhört. Dom har varit på Bamsedisco vid poolen varje dag. Dom har dansat loss till underhållningen varje kväll. Dom har fått hur mycket glass dom velat. Dom har käkat godis fast det inte varit lördag, det har funnits pizza till middag varje kväll och det fanns en chokladfontän på efterättsbordet.
När vi var på båttur fick de styra båten och hjälpa till med andra sysslor. Tror de kommer komma ihåg den här resan med ett leende på läpparna.
Det kommer jag och Mark göra. Vi är utvilade, har tankat på med lite sol nu när vi kommer hem till hösten. Vi har haft det sjukt bra helt enkelt. Det har varit gott för själen att komma hit.
Som sagt, jag är så tacksam.










Kan varmt rekommendera Sardinien. Det är ett trevligt lunk här på ön. Och vackert! Fantastiskt vatten och lagom varmt klimat. Jag skulle gärna komma tillbaka och se mer.

Nu ska jag väcka familjen, dags att gå ner och äta en sista frukost och spendera en sista timme vid poolen innan transfern till flyget går och det är dags för verkligheten.

Nästa vecka väntar röntgen. Hoppas de där jävlarna i huvudet krympt!

Ha det gött vänner!