söndag 17 september 2017

Mår bra efter Må-bra-helg!

Sitter på bussen igen, nu på väg hem från min må-bra-helg. Och vilken helg det har varit!
Har inte bara fått äta god mat, sova själv i stor skön säng, njuta av naturen i Hagaparken och promenerat runt brunnsviken, jag jag oxå haft förmånen att träffa en fantastisk ledare och inspiratör, samt fått hänga med 3 starka, beundransvärda och oerhört trevliga kvinnor i samma sits som jag!


Jag både hade och inte hade förväntningar på den här helgen, men shit alltså - jag är så glad att jag åkte! Jag har lärt mig massor! Jag har lärt mig lite smått om meditation och andning, hur man kickstartar kroppen genom att slå sig själv (!!) och mycket annat.
Jag har även än en gång tyvärr fått höra hur olik vården är runtom i landet, hur mycket vissa får kämpa MOT läkare istället för att läkarna kämpar FÖR dom. Jag är lycklig lottad, jag har inte bara haft tur med att klara mig väldigt bra genom behandlingar, men jag har mestadels stött på oerhört kompetent personal inom vården, både läkare och sköterskor. Det finns riktiga skräckhistorier där ute kan jag säga.

Jag känner nu en tacksamhet inom mig, att jag fick möjlighet att träffa dessa kvinnor, prata om svåra saker utan att vara rädd för att skrämma/såra någon, att jag fick lyssna på deras historier, förhoppningar och framtidsvisioner. Men även att bara hänga, promenera, ta ett glas vin, cykla till Mall of Scandinavia, bada i poolen, skratta!

Jag tar med mig väldigt mycket från den här helgen, jag har växt lite till som människa.
Ni som får chansen, var ni än befinner er i er sjukdom, om ni har spridd cancer, bröstcancer, annan cancer eller nån annan allvarlig sjukdom, att åka på nån form av rehab/må-bra-vistelse, ta den!
Vi var alla som var där överens om att helgen hade varit fantastisk och att den gett oss så mycket!

Tack BRO som arrangerade, tack Carolina som ledde, och stooooort tack till er 3 som delade den här helgen med mig - ni är grymma!

fredag 15 september 2017

15 September... igen...

Det här datumet brukar det komma ett blogginlägg, så det är väl dumt att bryta den traditionen.
15 September. 3 år sedan jag blev varse om att jag i allra högsta grad är dödlig.
Min 'första' diagnos.


I år känner jag inte så mycket just idag, ingen ångest som jag alltid känt förut.
Jag trodde i alla fall inte den där dagen för 3 år sedan att jag skulle sitta här idag, även om alla försökte förvissa mig om att jag skulle bli ok.
Och jag mår dessutom jäkligt bra, trots att cancern äter upp mig sakta men säkert.
Jag är på väg till Stockholm på en 'må-bra-helg' som anordnas för unga kvinnor med spridd bröstcancer av BRO. Ska bli kul. Jag är lite nervös, men det blir bra. Jag ska njuta av att sova ensam i ett tyst rum, äta hotellfrukost och annan god mat. Och så hoppas jag såklart på trevligt sällskap och nya vänner, hur det går med det får vi se.

Igår hittade jag en resa till Sardinien. Den siktar vi på tror vi.
Såg grymt trevligt ut och jag vill bara iväg!
Hinner inte med nån röntgen innan vi åker, jag är otålig och tänker att jag kommer åka på egen risk, ett flygplan är ju tryckutjämnat och risken att hjärnan skulle svälla är minimal. Jag tänkte ta lite kortison i förebyggande och så tar jag såklart med mig kortison och mina övriga mediciner.
Living on the edge haha
Hösten har kommit så tidigt och det kliar i kroppen efter sol och bad.

I övrigt rullar veckorna på, jag gör nåt nästan varje dag. Ibland är jag trött och tar en heldag på soffan oxå men oftast försöker jag träffa nån eller sysselsätta mig på nåt sätt. Det är tråkigt att vara sjukskriven. Men nödvändigt just nu.

Nej nu ska jag sova en halvtimme på bussen så jag orkar vara social med mina nya bekantskaper ikväll.

Glöm inte att gå in och följa 'Ospridd sanning' på instagram!

onsdag 6 september 2017

Första kuren avklarad

Nu har jag avslutat min första 'kur' cytostatika i tablettform, 2 veckor har gått och jag känner mig.... som vanligt!! HUR är det möjligt att jag klarar mig så bra från biverkningar?? Hjälper inte giftet eller vad? Man blir lite nojig.
Jag har även dragit ner rejält på kortisonet och är nu nere på två tabletter per dag. Men ser fortfarande ut som en fotboll 😳 Vet inte när det tänkt lägga sig... Tröttsamt är det men jag har i alla fall inte ont. Jag är frestad att prova att lägga ner dom helt men vågar inte riktigt mixtra själv och min sköterska sa absolut nej. Ska prata med läkaren istället då jag vet att sköterskan inte får råda när det gäller sånt.
Jag tänker att man kan prova utan, känner jag tryck i huvudet är det väl bara att börja igen?
Svårt det där. Jag vill bara se ut som jag känner mig igen.

Sen har jag även blivit instagramambassadör för ospriddsanning - gå gärna in där och 'skriv under' med din emailadress för att vara med och förbättra villkoren för oss som lever med spridd bröstcancer, och följ såklart instagramkontot! Jag har delat med mig flera 'storys' redan, och mer blir det framöver! Ibland väldigt tufft att läsa men det är verkligeheten för mig och många med mig!

In och följ!!! 

I övrigt är jag upptagen med att hänga med familj och vänner, vila, hälsa på på jobbet och vara sjukt uttråkad! Det här med sjukskrivning är verkligen så jäkla tråkigt, och vissa dagar känner jag mig lite deppig. Men jag känner att jag lätt blir trött och irriterad när det händer för mycket omkring så jobba skulle inte funka. Inte med stojiga tonåringar och där jag måste koncentrera mig.
Och nu kommer hösten oxå!
Jag får panik bara jag tänker på att jag kanske aldrig mer  kommer få uppleva en ljuvlig svensk sommardag!
Jag är INTE redo att släppa sommaren och hoppas på en lika fantastisk höst som vi hade förra året!

Var iväg med två av mina bästa kompisar - Katta och Camilla - i Stockholm i helgen. Vi skulle ju ha åkt till Gdansk men vi fick ställa in då jag inte får flyga. Så vi fick låna Kattas lillebrors lägenhet (tack Fredrik) och vi hängde i huvudstaden i helgen! MYCKET trevligt. Lugnt och skönt, hämtmat, godis, vin, prat, filmkväll, restaurangbesök, shopping, sovmorgnar och bara häng! Guld värt! Sånt ger så mycket energi! Tror att vi alla 3 var nöja med helgen även om vi såklart hellre åkt till Gdansk. Men hälsan kommer först!
Bästisar i 37 respektive 21 år ❤️
Älskar dom fantastiskt mycket 


Ikväll blir det quiz på Arbis med bästa quizgänget (även om vi blir en kort) - det var ett tag sen nu och jag är taggad!

På återseende kära läsare!