torsdag 17 augusti 2017

På besök hos onkologen

Idag fick jag då äntligen träffa onkologen och få lite svar på vad som kommer hända.
Jag ska inte strålas just nu, mest för att jag har en ganska stor metastas som sitter precis vid hjärnbalken och kan ställa till det rejält om den skulle vilja svullna till av strålningen. Typ ha ihjäl mig ganska fort. Känns skönt att ha fått en förklaring till varför nåt som kändes ganska viktigt från början aldrig liksom hände. 
Så från och med måndag kommer jag få nya cellgifter, i tablettform som jag tar hemma varje dag i 14 dagar för att sedan ha 7 dagars paus. Ganska osköna biverkningar kommer nog komma med det här men det får jag helt enkelt leva med. Jag har varit extremt skonad från biverkningar hela min sjukdomstid och nån gång måste väl liksom den turen ta slut oxå. Det var bl a kraftiga diarréer, skinflådd och jätteöm på händer och fötter, mycket blåsor i munnen och annat smått och gott. 
Min onkolog lät hoppfull, hon pratar månader iväg med sjukskrivning och behandlingar och röntgen och grejer. Månader. Jag som tänkt dagar. Låter som en dröm.
Cellgifterna har visat sig ha god genomträngningsförmåga till hjärnan som tyvärr annars är väldigt bra på att skydda sig mot attack. Tycker min hjärna kunde vara lite bättre på att skydda sig mot cancer istället för cellgifter. Den här sorten har visat sig ha väldigt god effekt för 20-60%. Låter kanske inte superbra, men jag tänker att 60% är mer än hälften. Så nu håller vi tummarna att jag ligger på rätt sida statistiken ett tag till. 
Min hjälte Eddie Vedders kloka ord

Pratade om min uppkommande resa till Gdansk med tjejerna men blev starkt avrådd att flyga tills vi har minskat tumörerna en del. (Hör ni - hon pratade om minskade tumörer, som kanske till och med kan försvinna!!!!) Trist som fasen med resan såklart, men hälsan måste gå först!
Pratade även om att vi vill åka på en charterresa med barnen, bara ha kul en vecka på nåt varmt ställe. Onken rekommenderade att planera, men inte boka förrän vi ser hur jag mår och svarar på behandling. Klokt men jäkligt svårt att hålla sig till just nu. Jag kollar resor varje dag. Är så sugen på att bara ha en vecka med barnen när vi kan få ha KUL!!! 

Har haft en tuff dag idag. Vaknade halv 5 och kunde inte somna om. Så jäkla orolig i själen för vad jag skulle få höra hos läkaren idag. Jag tror ibland att jag är lite av en psykopat för jag är så oerhört lugn i det här. Hur kan jag vara så lugn? Jag vet inte, det är min natur helt enkelt. Jag är ledsen såklart, jag är skitledsen varje jäkla dag. Men på ett väldigt sansat sätt. Nästan lite läskigt.
Men i morse var jag stingslig och orolig. Kort tålamod med barnen. Var dessutom på röntgen av levern och var arg på allt som inte gick som det skulle. Allmänt otrevlig kände jag mig.
Mark hämtade mig vid 12 för att åka till Linköping och han var lika argsint han så vi åkte hela vägen i tysthet. När läkaren sen gett ganska hoppfulla besked var det som ett helt isberg lyfte från våra axlar och vi kunde vara lite trevliga mot varann och äta lunch och fira med en glass mitt i mitt nya sockerfria liv (som förutom en glassbesatthet faktiskt går ganska bra)
Nu är jag helt slut och kommer gå och lägga mig samtidigt som barnen. 

Och gudars så jag ser ut. Som en ballong. Kortison alltså. Rävgift. Jag har skrivit det förr, och jag har definitivt inte ändrat åsikt om skiten. Men det håller mig smärtfri och symptomfri just nu. Har börjat trappa ner dosen men det går långsamt. Jag är som en vandrande gasballong som mest samlar på mig vätska och fiser. Jag vill helst inte visa mig bland folk men vad fasen, livet är ju nu, jag kan inte låsa in mig. 

Uppsvälld och känner mig galet ful

Nu siktar vi på en härlig helg med fina vänner och familj och Augustifest i Norrköping. Barnen är taggade inför Bamse och Sean Banan. Jag är taggad på livet. 

4 kommentarer:

  1. Hejja dig! Du är så fin och har en sån otrolig livskraft trots det fruktansvärda som händer. Du är min idol! Ja kortisonet är för jävligt, men det gör ju gott också. Tycker det är lite roligt att vi båda gillar Pearl Jam. Hoppas ni kommer iväg på en charterresa! Håller tummarna för det och att du inte får dessa j-a symtom av cellgifterna. Kram <3

    SvaraRadera
  2. Du är så jäkla söt så jag dör 😍 Jag har en känsla av att du kommer fixa tabletterna ok! Vilka är det? Massa varma kramar

    SvaraRadera
  3. Heja dig Nina!
    Förstår att det är tufft med kortisonet. Om det är Capecitabine du ska få kan jag ge lite hopp om att biverkningarna kan vara lindriga för en del, håller tummarna för att du är en av dem! Förstår precis känslan när allt faller av efter läkarbesök.
    Kram Sofia

    SvaraRadera
  4. förstår att det är jobbigt med cortisonet som gör en svullen men ärligt talat ser du jättesöt ut på bilden och alla rynkor försvinner ju och det är ju positvit. Du är en sann kämpe, önskar dig en fin helg ! varma kramar fr en medmänniska

    SvaraRadera