fredag 30 december 2016

2016

2016... vad har jag att säga om det året?
Ebbe fyllde 1 den 20 Januari, charmören är inte längre bebis utan en liten pojke. 
1-åringen

Ja, sen kan man väl lugnt säga att det blev ganska kaotiskt när jag den 29 januari fick reda på att jag hade cancer igen - i mitt 'friska' bröst... 
Jag höll ändå ihop ganska bra tycker jag. Började nytt jobb i februari (världens bästa jobb dessutom) och inväntade operation. 
Opererades i mars och var på benen snabbt trots en del komplikationer med blödningar och skit. 
Tjatade om röntgen för att utesluta spridning och fick tillslut en tid i slutet av april. 
13 maj konstaterades spridning till levern och helt plötsligt hade jag obotlig cancer. 
Hur jag tog mig upp ur det djupa hålet vi föll ner i då vet jag faktiskt inte. 
Men det gick det också! 
I slutet av maj började jag med cellgifter igen. 
I början av juni tappade jag håret igen och det var lika deprimerande den här gången. 
Jag hade sedan sommarledigt läääänge med barnen.
Midsommarafton var jättevarmt och betydligt bättre än förra årets 11-gradiga!
Vi fick besök av svärföräldrarna och styvsonen från Australien i början av juli och gjorde massa skoj. 
I slutet av juli köpte vi vårt lilla paradis, vår älskade kolonilott! 
Vår oas... 

Första veckan i Augusti drog vi iväg på vår Lappland/Norge-resa och det var fantastiskt! Det var en helande resa skulle jag vilja säga. Själen fick ro.
Lapplandsresan... 

Fick glädjande besked att cellgifterna har bra verkan och att metastaserna i levern krymper i rask takt. 
Sen var det dags att börja jobba efter sommarlovet. Jag började följa en ny elev som är sjukt härlig och som jag funkar skitbra med! 
Avslutade augusti med en fantastisk Winnerbäck-konsert i Linköping.
September bjöd upp till dans med fantastiskt sensommarväder och ett bröllop jag är så glad att jag fick närvara vid; Nisse & Susanne beslutade sig efter nästan 10 år ihop att lova varandra fortsatt glädje och lycka och det var fantastiskt!
Världens finaste bröllop!

Var på premiären av KENTs sista turné och det var vackert och vemodigt. 
I oktober höll jag mitt livs första föreläsning och överlevde den också! Jag fyllde 38 den dagen och kunde inte ha firat födelsedagen på ett bättre och viktigare sätt. 
Ytterligare konsert med Winnerbäck, en avskalad aukustisk sådan som var annorlunda och fantastiskt bra.
Jag hade en av mina bästa vänner från Australien på besök i 3 veckor och det var fantastiskt med lite kvalitetstid med honom, alldeles för många år sedan sist!
Tora fyllde 4 och hade sitt första barnkalas. Minst sagt kaotiskt men hon älskade varenda minut! 
4-åringen... 

November började med en långhelg med Mark till Kroatien. Höstruskigt väder men en underbar resa. 
Underbara Kroatien!

Donald Trump lyckades på nåt sjukt sätt bli USAs president och jag kände mig mer uppgiven över det än vad jag någon gång har gjort över att ha cancer. En sorglig dag för mänskligheten helt enkelt.
Det blev en snabbvistelse i Stockholm med bästisen Katta. 
Ytterligare besök från Australien, vi har fått hänga mycket med våra forna landsmän i år! 
Ett lite tråkigare röntgenresultat om att två nya tumörer ploppat upp i levern.
December innebar således en ny leverbiopsi och nya cellgifter. Som gör mig lite mer sliten än vad de tidigare gjorde. Men jag anpassar mig
Det bjöds även på ett annorlunda luciafirande på jobbet, kändes relevant efter en extrem hatkampanj driven av idioter mot en stackars mörkhyad pojke i Åhléns reklam. 
Bästa Enebyskolan! 

Julen firades med familjen i Blacka och var härlig trots att jag var trött som synden just den dagen. 
Och på juldagen satte vi oss på ett plan och åkte till Australien! 
Och här är vi nu, i 34 graders värme och ska fira in det nya året! 
Jag kan väl summera året som gått som så att de första 5 månaderna var ett stort, mörkt cancerhål, sen tog vi tag i livet och bestämde oss för att leva det fullt ut medan vi kan. Året har varit fantastiskt på så många sätt, trots elände i världen och en sjukdom som såklart tar energi. Men jag är ändå glad att sparka ut året som faktiskt varit det värsta i mitt liv med huvudet först. 
Jag ser fram emot ett år då mina behandlingar fortsätter fungera så jag bara kan flyta med ett tag, vara lugn i att behandlingen hjälper och inte behöva oroa mig för att nästa år ska bli mitt sista! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar