onsdag 16 november 2016

Andrum...

3 månader sen senaste röntgen och jag har svävat omkring i min lilla friskhetsbubbla. Känt mig stark och friskare än någonsin. Alla prover visar vecka ut och vecka in på fantastiska värden. Jag har levervärden som är bättre än de flesta friska människors.
Jag känner mig ganska pigg och tycker det är skönt att jobba även om jag har unnat mig att åka hem och vila efter behandlingen istället för att åka direkt tillbaka till jobbet på torsdagar.
För två veckor sedan gjorde jag en ny röntgen för att kolla hur tumörerna beter sig. Igår fick jag svar! De krymper fortfarande med en rasande fart. Av de sju som fanns syns nu bara de två största. 

Men.
Det kommer alltid ett men verkar det som.
Jag har fått två nya tumörer på levern. En på ca 1cm och en på ca 2,5cm. Läkarna är förvirrade. Såhär beter sig vanligtvis inte cancer. Tumörer i samma organ svarar vanligtvis på liknande sätt. 
Skillnad om man t ex har i lever och lungor, då kan de i levern växa medan de i lungorna krymper.
Så nu väntar ultraljud för att verkligen kolla att de är elaka (tänker INTE hoppas på att de är godartade även om det finns en liten chans), sen biopsi för att fastställa vad det är för sort eftersom det verkar vara en annan sort då de inte svarar på behandlingen som de andra. 

Det hade varit så skönt att slippa direkt oro i 3 månader till. 
Men min cancer verkar älska att slå undan benen precis när man har det lite för bra
Jag var ju precis färdigbehandlad när jag fick återfall i andra bröstet. 
Jag fick precis svar att det inte spridit sig till lymfan när jag fick reda på spridning till levern. 
Nu var jag lycklig över att en behandling jag mår så bra av funkar så effektivt och då visar sig helt nya tumörer.
Jag börjar helt enkelt tappa lite av min positiva gnista.
Bakslagen börjar bli lite för många och komma lite för ofta. 
Jag vill kunna sikta långt in i framtiden men tvivlen börjar gro i mitt hjärta. 
Jag vill bara bli lämnad ifred ett tag.
Få andas hopp. 
Få lite andrum.

1 kommentar: