lördag 29 oktober 2016

Är du nöjd med ditt liv?

Jag fick cancer när jag var 35 år. Mitt i livet. Gravid. Lycklig.
Det blev kaos såklart. Men ändå kan jag se tillbaka och känna att jag var nöjd med mitt liv. Jag hade gjort mycket av det jag önskade. Jag levde i en sund, lycklig relation. Jag hade ett jobb jag trivdes utmärkt med. Jag var omgiven av människor som tillförde något i mitt liv. Jag hade slitit hårt för trygghet för min familj och köpt hus. 
Om du får cancer när du är 35, eller nån annanstans mitt i livet. Skulle du vara nöjd då? 
Har du gjort det bästa av ditt liv?
Jag pratar inte om att resa eller simma med delfiner. Det är såklart grejer som kan vara utvecklande, jag vet att sånt har format den jag är idag. 
Men jag pratar om de riktigt viktiga grejerna. 
Är du nöjd med din relation? Eller kommer du inse att de senaste 10 åren eller kanske mer slösades bort på någon som du egentligen inte älskade? Eller att du gått till jobbet 5 dagar i veckan med tunga steg? Haft ångest varenda söndag?
Vi är bekväma. Det är så lätt att bara traska på i vardagen, tänka att det blir för jobbigt att bryta upp. Man kanske måste flytta. Göra någon ledsen. Få mindre pengar. Börja göra nåt man inte kan fullt ut. 

 Men man får bara en chans att leva. 
Ta den.


onsdag 19 oktober 2016

Kommer du ihåg...?

På sistone har jag tänkt mycket på hur det ska bli när jag dör. 
Såklart är jag orolig för hur Mark och barnen ska få det. Men jag tänker också mycket på vad jag vill lämna efter mig, vad mina barn kommer att veta eller få höra om sin mamma. 
Kommer mina vänner finnas i mina barns liv och berätta om galenskaper jag gjort som jag inte själv kan berätta om? Som att jag blev arresterad i Bangkok eller att jag nästan drunknade på väg till Gili Islands? Eller när jag som inte kan sjunga för fem öre sjöng 'wild thing' med trubaduren på en knökfull after ski i Sälen? (Inte helt nykter såklart) 
Kommer någon berätta att jag alltid bryr mig mycket mer om andra än mig själv? Kommer nån berätta att Pearl Jam är mitt absoluta favoritband? (Och att Eddie Vedder kommer vara min i livet efter detta) 
Att jag älskar skräckfilm fast jag nästan bajsar på mig av rädsla när jag tittar på en? Att jag (enligt mig) är en jäkligt bra människa med sunda värderingar? Att Janssons frestelse är min favoriträtt? Att jag när jag var liten till min mors förskräckelse helst av allt ville bli punkare eller knarkare när jag blev stor? 
Att få låtar får mig på så bra humör som 'the lion sleeps tonight'? 
Att jag är galet förtjust i 'trash tv' - ex on the beach, real housewives, bachelor - ju trashigare desto bättre?
Att jag gråter nästan varje gång jag lyssnar på John Legends 'all of me' för att det kan vara den vackraste sång som någonsin skrivits...?
Att jag är stökig som satan?
Att jag älskar rött vin?
Att jag är vansinnigt långsint och blir jag ordentligt sviken så förlåter jag inte det?
Att jag önskar att alla (helst unga tjejer) hade samma självkänsla som jag har?
Att jag har fobi för djur med vingar? 
Att jag älskar att resa och uppleva andra kulturer?
Att Olof Palme är min idol? 
Att jag trots extrem hajfobi tog dykcertifikat vid stora barriärrevet och sen dess dykt med hajar, djävulsrockor och valhajar?
Att jag kan bli jävulskt arg?
Att jag hade turen att få se Guns n Roses live 1993? 
Att jag helst läser svenska kriminalromaner? 
Att jag ibland åker och köper 'biopopcorn' utan att gå på bio?
Att jag var livrädd för att skaffa barn och förlora min frihet - men när jag väl gjorde det insåg jag att jag gladeligen gett upp den friheten mycket tidigare? 
Att jag älskar sovmorgon? 
Att jag har insett att livet är mycket härligare när man omger sig av människor man faktiskt har ett genuint utbyte av?
Att jag älskar mina barn mer än livet självt - varje dag, med varje andetag?
Att jag inte ville nåt hellre än att få fortsätta leva... 

lördag 1 oktober 2016

38 år

Igår fyllde jag år. Jag älskar att fylla år! Det betyder ju numer att jag har fått vara med ett år till, fokus läggs inte längre på en ångest över att bli gammal! Det är en gåva alldeles för få förunnat att faktiskt få bli gammal!
Dagen började med sovmorgon! Sen gick jag upp och blev firad av Mark och barnen. Fick frukost bestående av ägg och bacon. Fick en ursnygg Fjällräven-jacka och 3kg Dumle haha
Sen kom mamma med en skön morgonrock som present. Sen tittade Susanne och Nisse förbi med blommor och en Ernst-mugg! 'I det enkla bor det vackra' - han är klok den där Ernst. 

Sen var det dags att åka och föreläsa på Mammamingel på Nya Parken här i Norrköping. Jag skulle prata om min situation. Jag skrev ihop ett manus på 6 sidor (har aldrig skrivit så mycket tidigare) - men höll mig såklart inte till nåt manus. Jag pratade direkt från hjärtat. Och jag tror faktiskt jag var ganska bra! Tappade tråden och blev känslosam ett antal gånger, men det måste man väl få göra när man pratar om en situation som faktiskt är rent utsagt förjävligt?!
Jag stod ju där och berättade att jag vet att jag lever på lånad tid och faktiskt kommer att dö i förtid. Sanningen som jag och alla andra är medvetna om men som vi väljer att inte fokusera på!

Efter mig talade Jocke, en kille härifrån Norrköping vars blogg jag följt sedan jag blev sjuk. Klicka här för att komma till den bloggen. Han och hans två små barn förlorade sin fru/mamma i livmoderhalscancer för ca 1,5 år sedan och han var där för att prata om cancer från en anhörigs perspektiv. Sjukt jobbigt att lyssna på. Men så skönt! Så skönt att veta att Mark och barnen kommer få en bra vardag även utan mig när det väl måste bli så. För det är min största oro. Så skönt att min och Mias (som hans fru hette) syn på hur vi vill att det ska bli sen är väldigt lika. Jag vill att Mark och barnen ska gå vidare. Inte fastna i sorg. Minnas med glädje, inte med sorg. Att Mark ska träffa nån ny att dela vardagen med. Nån som kan ta sig an barnen och älska dom nästan som sina egna. 

Nu blev det här inlägget helt plötsligt ganska tungt men cancer är inte lättsamt, enkelt och trevligt. Cancer är för jävligt och gör mig så vansinnigt arg!
Men livet är fantastiskt. 
Ta vara på det, vi får bara en chans att leva det liv vi vill!