onsdag 18 maj 2016

Det var då som det stora vemodet packade ihop och rullade iväg!

Först och främst; tack för all fantastisk respons jag fick på mitt förra blogginlägg! Att se att så många blev påminda om att fira livet var fantastiskt. Och varje knapptryckning, kommentar eller privat meddelande värmer nåt enormt! 

Nu har det gått 5 dagar sen jag fick det där tråkiga beskedet. 
Och på fredagen måste jag erkänna att framtiden såg nattsvart ut. Jag sa till två av mina bästa kompisar som kom hit för lite stöttestund på fredagkvällen att jag är glad om jag blir 40. Får jag bli 45 är det en superbonus... 

Sen på lördagen ringde jag och pratade nästan en timme med en kvinna som är i samma situation. Som har behandlats och nu opererat sina metastaser. Och det har gått bra! Ingen mer behandling behövs och nästa koll i Augusti! Alltså styrkan jag fick av det samtalet (och hennes glädjande besked av onkologen idag)!! Linda jag vet inte om du läser det här men från djupet av mitt hjärta - tack!!
Så nu siktar jag på att bli 80 år och blir jag 85 är DET en bonus!
Vi skrattade och sa att när vi är 80 kommer vi fortfarande ha kontakt och prata om tiden när vi hade cancer. Att på den tiden tappade man till och med håret! 
Alltså bara tanken på att det kan bli så gör att det pirrar i hela kroppen! 

Så jag bestämde mig för att inte låta den där jävla cancerjäveln ta en enda sekund extra av mitt liv. Han får finnas när jag får behandling, opereras, har biverkningar eller går på läkarbesök. Men sen tänker jag fullständigt ignorera honom. Jag tänker inte slösa tid på att vara arg eller bitter. Jag kommer såklart känna mig ledsen ibland - konstigt vore det annars - men i det stora hela kommer vi fortsätta leva precis som vanligt (så länge jag mår bra vill säga).

Jag har jobbat hela den här veckan och det har varit så skönt! Jobbarkompisarna är fantastiska och jag mår så bra av att få ha det 'som vanligt'.

På måndag ska jag på ultraljud och biopsi av levern. Då ser vi om det bara är 2 metastaser eller om fler gömmer sig där inne. 
Sen blir det behandling igen 31 Maj som planerat.

Tills dess har jag tänkt att leva livet!

6 kommentarer:

  1. Underbara Nina grym du är! Vi måste Skypa en dag när du har tid!

    SvaraRadera
  2. Så glad för er skull ❤❤ Lotta

    SvaraRadera
  3. YAY! Dra åt helvet cancerjävel. Fick någon sneångest härom dagen, men man måste få pysa ut lite ibland. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart man får pysa! Men jag tänkte tvinga mig att få ångest när han ändå är framme. Som hos läkaren eller under behandling. Nåt måste vi väl för fan ha att säga til om?!? 😜

      Radera
  4. Må det pirra i hela din kropp en hel massa!!!! jag kommer på din 80 årsfest. Kan vi ha 80-tals tema då och klä oss neongult med breda pannband?!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen självklart! Och så kan vi köra rullstols/rullator disco!

      Radera