fredag 22 april 2016

Wake me up when September ends...

Igår var jag då på återbesök hos kirurgen, och idag hos onkologen. Det var väl inga direkta överraskningar som diskuterades. 
Såklart jag behöver behandling, det var ju ganska naivt att ens tänka tanken att jag skulle slippa det.
Men det är såklart ändå tufft att få det svart på vitt. Ytterligare över ett år av behandlingar framför mig. 
Suck. 
Vi vet inte riktigt när det sätter igång. Jag ska få en port inopererad först men det hoppas dom att jag kan få redan nästa vecka.
En port sitter under huden uppe vid nyckelbenet - helt täckt så jag ändå kan bada och ha mig i sommar.

Sen sätter vi väl igång så fort som möjligt antar jag. Först 3 gånger med en cytostatika som heter EC. En gång var 3:e vecka. Måste ta sprutor på mig själv mellan dom behandlingarna för att boosta mina vita blodkroppar. :-0
Sen 12 gånger Taxol (paclitaxel) En gång i veckan. När vi sätter igång med taxol får jag även 17 Herceptinbehandlingar och 3 Perjetabehandlingar. Perjeta är en annan målsökande blockerare av HER2. 
Förutom Perjeta är det samma som jag fick förra gången så jag vet i alla fall att de inte däckar mig totalt. Men dosen är högre. Om jag får alla behandlingar som planerat är jag klar med cellgifter i slutet av september. Herceptinbehandling till nästa sommar. 
Känns som en sjukt lång tid. 
Känns ju lite ruttet att redan innan vår korta sommar i Sverige behöva längta till hösten.
Och så är jag så sjukt ledsen att behöva tappa håret igen. Jag vet inte varför. Jag kollar på kort från förra året och tycker själv att jag passade riktigt bra i kal skalle.
Såg väl helt ok ut... 

Men jag får riktig ångest när jag tänker på att om typ 4 veckor är jag skallig igen.
Det känns hundra gånger värre än att inte ha några bröst. Helt sjukt men det är så det känns.
Men det är klart - om alternativet är att dö är ju valet ganska lätt.

3 kommentarer:

  1. Ruttet var ordet..
    Ruttet ruttet ruttet..Jag befinner mig som du vet i en situation där jag berättigar mig själv att inte köra "you can do it" fraserna men vi vet ju båda att "we must do it".Det var på tiden att dom kom fram till något och det är bättre att vakna i september än i december
    ��Kramar

    SvaraRadera
  2. Ruttet var ordet..
    Ruttet ruttet ruttet..Jag befinner mig som du vet i en situation där jag berättigar mig själv att inte köra "you can do it" fraserna men vi vet ju båda att "we must do it".Det var på tiden att dom kom fram till något och det är bättre att vakna i september än i december
    ��Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har rätt. Ibland känner jag att jag inte för vara stark och hurtig. Jag vill fan lägga mig ner som en 3-åring och skrika och bara vägra vara 'tacksam'.
      Jävla bajscancer.

      Radera