onsdag 24 februari 2016

Senaste nytt!

Jag veeeeet att ni vill ha uppdateringar. Det har varit trögt för jag har inte riktigt vetat själv förrän igår.
Jag var och fick biopsiresultat förra veckan. Och tro det eller ej. Det är samma jävla cancer den här gången. Vilket såklart är oroande som fan. Det betyder ju att Herceptinbehandlingen jag fått det senaste året (som ska vara jätteeffektiv) inte har haft nån verkan på mig. 
Då blir man ju automatiskt orolig för att det hunnit bildas metastaser någon annanstans också. 
Jag fick operationstid 9 mars. 7,5 vecka efter att jag hittade knölen. Bara det är ju oroande till tusen.
Det är ju inte utan att man börjar tänka att flytten till Sverige kanske kommer visa sig vara mitt livs värsta misstag :-/
Jag har då sedan förra veckan ifrågasatt varför de inte kollar upp en spridning innan operation för att kolla att inte cellgifter måste sättas in akut. Jag har ringt och tjatat om det här till varenda person jag haft med att göra. Alla mina kontaktsköterskor, onken, kirurgen, kuratorn. Jag har varit så ARG och inte förstått alls varför jag ska behöva tjata. Tycker de inte att mitt liv är viktigt??? 
Men så igår fick jag äntligen en förklaring till varför de vill operera mig först för att sedan utreda för metastaser med buk- och thoraxröntgen och skelettscint;
OM det nu visar sig att jag har metastaser så måste de sätta in cellgifter istället för operation, och då kommer jag fortsättningsvis få ha en tumör i min kropp som sänder ut signaler att metastaser ska bildas. Vilket i det långa loppet är värre. 
Så nu tittar vi framåt. Operation 9 mars och sen får vi se om det finns en spridning eller inte. Så ni som tror på nån sorts högre makt får gärna skicka goda vibbar, be, hålla tummarna eller vad som helst för min skull. 
Det får helt enkelt inte finnas några metastaser. Och jag vågar såklart inte hoppas på för mycket men jag har ju faktiskt inga symptom. Visst har jag ont i ryggen men inte så ont att jag själv misstänker cancer. Och smärtan går liksom upp och ner vilket vad jag förstått inte är fallet om det är metastaser. Men å andra sidan läser man hela tiden om kvinnor som inte har symptom ändå har metastaser så helt säker ska man ju inte känna sig. Det gör man nog ändå inte efter en cancerdiagnos. Tror faktiskt den mentala biten är en MILJON gånger värre än biverkningar från cellgifter eller smärta från själva cancern. Så som man mår när dödsångesten griper tag i en önskar jag INGEN.

Nu kallar soffan!
Over and out.

1 kommentar: