tisdag 15 september 2015

Cancerversary!

Igår var det min årsdag. Jag har överlevt det mest kritiska året! Hurra för mig. 
Känns väldigt skruvat att veta att om Herceptinbehandling inte existerat hade jag med största sannolikhet inte levt längre. Och nu sitter jag här med mina två härliga barn, min fantastiska (nåja - för det mesta) man och känner mig helt frisk! Ett ärrat inre och en sargad kropp, men det priset känns mer än överkomligt när alternativet är att ligga i jorden! Jag firade med att tatuera in ett av mina favoritcitat 'storms make trees take deeper roots' och ett träd. Älskar den! 
Jag tittade tillbaka på mitt år häromdagen. Kollade på videon när jag rakade skallen. DET var ångest. Jag återupplevde paniken och känslan av att livet trillade ifrån mig lika fort som håret föll av. Men jag är glad att det finns dokumenterat. Jag har dokumenterat i stort sett allt. För att historien ska kunna berättas för mina barn om jag inte skulle kunna göra det själv. För att visa att cancer faktiskt inte bara är elände!
Det behöver inte vara som på film där man blir först uppsvälld, sen utmärglad för att till slut dö. Jag har skrivit det förut, även om det såklart är en erfarenhet jag hellre hade varit utan har vi fått så oerhört mycket. Vårt förhållande har stärkts, vi har upptäckt hur många fantastiska människor vi har i vårt liv, vi skjuter inte upp saker och vi tar inte morgondagen för given. Jag har börjat skriva brev till mina barn, nåt jag faktiskt kan rekommendera alla att göra! För med tiden kommer vi att glömma idag. Och ingen vet vad morgondagen håller! Så ett litet brev om hur livet är just nu tror jag kommer vara oerhört värdefullt i framtiden. Vare sig ens barn ser tillbaka på tiden för att minnas bortgångna föräldrar eller om man läser breven ihop och tillsammans återupplever den här tiden! 

Snart är det oktober. Bröstcancermånad. 
Tjejer - jag säger bara en sak; KOLLA ERA BRÖST OCH LÄR KÄNNA DEM! Lär er känna igen varenda liten bula! Så att om det blir en förändring kan man kolla upp det snabbt och då snabbt sätta in åtgärder OM det skulle vara cancer. 
Jag hade inga knölar eller klassiska tecken på bröstcancer. Jag hade extremt ömma bröst och en indragen bröstvårta. Inte nåt som jag ens visste kunde tyda på cancer. Det kan vara en grop likaväl som en knöl. Allt som avviker från hur de 'normalt' är ska kollas upp! Hör ni det?!? 
Röda ömma bröst med indragen bröstvårta

Till slut vill jag bara nämna att jag känner en så OÄNDLIG tacksamhet till min familj och Marks familj. Vad lyckligt lottade vi är som har fötts in i såna kärleksfulla familjer! Deras hjärtan står alltid vidöppna för oss. Det gör det sannerligen lite lättare att tackla livskriser när man har såna fantastiska människor omkring sig!