tisdag 25 augusti 2015

En hjärna i kaos och en komplett kropp!

Jag är arbetslös igen. 

Att vara högstadielärare när man inte är lärare var mer än vad min mentala hälsa klarade av...
Jag kämpade på, gav allt jag hade men kraschade i en flod av tårar efter mitt livs första panikångestattack.
Jag körde till jobbet i torsdags men blev sittandes på parkeringen helt förlamad av ångest och fick ringa syrran och be om hjälp.
Jag kanske tar på mig för mycket.
Jag vill så gärna vara vanlig igen, men att ta på sig ett jobb som man är klart underkvalificerad för var nog inte så smart. Men jag söker andra jobb, Mark får plugga SFI på heltid tills jag hittar nåt! Jag är inte så orolig, nåt kommer upp snart.
Kraschen medförde dock att jag kände att jag kanske måste prata med någon professionell om det jag har gått igenom. Jag har ju faktiskt haft ett sjukt tufft år. 
Och jag oroar mig för en massa saker, framför allt för Mark och om han kommer trivas här eller inte. Vill inte att han känner sig ensam och isolerad. 
Jag vill även att Tora ska börja dagis men vi har inte fått plats förrän i oktober, och om vi flyttar in till stan kanske det blir ännu senare... Jag vill att alla ska komma igång med sina rutiner.
Men det här med att jag oroar mig för andra först hela tiden kanske inte är så bra. Jag kanske måste låta Mark få ta ansvar för sig själv och själv se till att han hittar på saker och bara tänka på MIG en stund. Reparera själen... 

Jag skaffade för övrigt en protes igår. I nästan ett år har jag gått enbröstad. Igår fick jag plötsligt två bröst! Lika svårt som det var att vänja sig att ha ett bröst, lika svårt var det att vänja sig vid att ha två!  Det var t o m konstigt att bära Ebbe, bröstet var ju liksom i vägen...
Inatt har Betty Boob som jag döpt henne till legat i sin lilla väska på mitt nattduksbord! 
Känner mig faktisk lite sugen på en rekonstruktion nu, har inte brytt mig förut, men nu när man har hår igen och inte automatiskt ser sjuk ut tänker jag att det kanske kan vara skönt att ha en 'frisk' och fullständig kropp igen! Vi får se, jag får väl prata med dom när jag är på behandling nästa gång... 

Nu ska jag gå upp och äta frukost - hade fastedag igår och frukosten dagen efter är alltid efterlängtad! 
På återseende!

torsdag 6 augusti 2015

Och så knackade det på dörren igen...

Är med i en stödgrupp för bröstcancer på Facebook. Inatt dog en av tjejerna där.  Lite över 3 år efter att hon fått sin diagnos. Hon var i 50-årsåldern. 3 unga vuxna barn. Fy fan.
Och ångesten kom som en jävla smäll på käften. Den där ångesten som inte har gjort sig tillkänna på evigheter. Som varit så skön att leva utan.
Jag blir så jävla arg. Och ledsen.
Och så in i helvetes rädd!

Det är ta mig fan cancer överallt nu och jag blir så satans ledsen när jag får höra att nån känner nån som blivit sjuk, har en nära anhörig eller att de blivit sjuka själva. 
Här sitter jag idag - lycklig över mitt nya jobb - och kan helt plötsligt ändå inte glädjas för här sitter jag, 36 år gammal och oroar mig för att DÖ!
Hör ni hur sinnessjukt det låter?

Dra åt helvete förbannade jävla kukcancer!!!