lördag 31 januari 2015

Det här med att ha en bucket list...

Jag har väl i alla år haft en 'bucket list' - en sån där lista ni vet med saker man vill hinna uppleva innan man dör. För er som inte har sett filmen med samma namn med Jack Nicholson och Morgan Freeman kan jag varmt rekommendera den, fantastisk film som verkligen berör!

Anyway, klart man har en lista! Min består  i huvudsak av platser jag vill hinna se, som Angel Falls, Antarktis, Galapagos, New York osv
Men även av upplevelser, jag har redan hoppat fallskärm och dykt med valhaj. Dykt och snorklat på stora barriärrevet, men kvar på listan är att dyka med vithajar, åka på safari och se lejon i det vilda, en massa konserter och att vandra inkaleden. 

Sen har vi ju det där med livsupplevelser. Jag har ju redan barn, självklart vill jag ha barnbarn. Jag vill fylla 50! (och 40 såklart)

Grejen är att när nån säger att man har cancer, att den är aggressiv och SJÄLVKLART ska vi försöka bota dig men vi vet inte om det kommer gå vägen eller inte, då börjar man stressa över den där jäkla listan. Jag vill ju givetvis skapa minnen med min familj. Så att de har nåt att se tillbaka på ifall jag inte hinner fylla 40. 
Men samtidigt är man ju i en situation där man omöjligt har råd att uppleva hela listan på ett par år, och samtidigt vill man väl kanske spara grejer att göra när man blir äldre om man nu skulle vara tursam nog att bli 50, 60 eller till och med 70. 

Så var börjar man? 
Ska man hålla sig positiv och i långsam takt börja beta av mindre grejer som konserter och kortare resor? Eller ska man köra all in, tänka att man inte lever så länge och spendera sitt livs besparingar på att uppfylla så många drömmar man bara kan?

Tankar på det?

7 kommentarer:

  1. Hm...jag förstår hur du menar men är inte nuet det viktigaste vi har? Jag tror att du ska skynda långsamt med din lista så att listan i sig inte blir ett stressmoment. Kärlek och barn ligger nog högst upp på många människors listor (de som inte har vare sig barn eller kärlek alltså). Jag förstår att din situation inte är "vanlig" och att du lever med en oro som ingen kan förstå som inte har upplevt det du har (gör) men njut nu av din baby och beta av de små sakerna på listan. Så tänker jag och hoppas att du inte tar illa upp för det var inte min mening utan mer ett resonemang utifrån ditt inlägg. Många kramar till dig och de dina från Marianne (bloggläserska)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så klart rätt Marianne, nuet är såklart viktigast! Men om jag nu jättegärna vill ta med barnen till t ex Disneyworld för att skapa minnen känns det inte som om jag har 'råd' att vänta tills de är äldre. Eller ska man vara positiv (eller naiv) och hoppas att man har tid att göra det senare...?

      Radera
  2. Och just det- filmen är superbra!��Marianne

    SvaraRadera
  3. Tycker att du gör helt rätt i att ha en önskelista. Vad är livet utan drömmar om framtiden🌺🌺🌺

    SvaraRadera
  4. Jag menade såklart inte att du inte skulle ha en önskelista! Tänkte mer att vi ibland inte ser skogen för alla träden :-). Men det är klart att du ska ut på äventyr! Marianne

    SvaraRadera
  5. Det är ett både sorgligt och inspirerande inlägg att läsa.
    Jag önskar att du slapp tänka så.
    Å andra sidan vet ingen av oss någonting om imorgon.
    Jag kan lika gärna gå före dej.
    Det som är gemensamt för flertalet människor på deras dödsbädd är att de gläds över sina relationer/ är ledsna över sina relationer.
    Kärlek, möten och samtal känns för mej viktigare än platser att se.
    Även om jag förstår hur du menar vännen.
    Det är omöjligt att säga vad jag skulle gjort i samma situation.
    Förhoppningsvis haft något av din styrka iaf.
    Jag tror jag skulle spelat in videos. Skrivit brev till dem jag älskar, för nu och för framtiden. Brev/ hälsningar till kommande barnfödlsar, bröllop och födelsedagar.
    Men är det nåt du måste SE så gör det nu då. Vi borde alla ta tag i våra drömmar mer aktivt. För som sagt, ingen av oss vet.
    Kram <3

    SvaraRadera
  6. Alla har vi våra mål och drömmar! Din situation är ju väldigt annorlunda! Vad ska jag säga������ du är stark! Kramar från mig

    SvaraRadera