lördag 31 januari 2015

Det här med att ha en bucket list...

Jag har väl i alla år haft en 'bucket list' - en sån där lista ni vet med saker man vill hinna uppleva innan man dör. För er som inte har sett filmen med samma namn med Jack Nicholson och Morgan Freeman kan jag varmt rekommendera den, fantastisk film som verkligen berör!

Anyway, klart man har en lista! Min består  i huvudsak av platser jag vill hinna se, som Angel Falls, Antarktis, Galapagos, New York osv
Men även av upplevelser, jag har redan hoppat fallskärm och dykt med valhaj. Dykt och snorklat på stora barriärrevet, men kvar på listan är att dyka med vithajar, åka på safari och se lejon i det vilda, en massa konserter och att vandra inkaleden. 

Sen har vi ju det där med livsupplevelser. Jag har ju redan barn, självklart vill jag ha barnbarn. Jag vill fylla 50! (och 40 såklart)

Grejen är att när nån säger att man har cancer, att den är aggressiv och SJÄLVKLART ska vi försöka bota dig men vi vet inte om det kommer gå vägen eller inte, då börjar man stressa över den där jäkla listan. Jag vill ju givetvis skapa minnen med min familj. Så att de har nåt att se tillbaka på ifall jag inte hinner fylla 40. 
Men samtidigt är man ju i en situation där man omöjligt har råd att uppleva hela listan på ett par år, och samtidigt vill man väl kanske spara grejer att göra när man blir äldre om man nu skulle vara tursam nog att bli 50, 60 eller till och med 70. 

Så var börjar man? 
Ska man hålla sig positiv och i långsam takt börja beta av mindre grejer som konserter och kortare resor? Eller ska man köra all in, tänka att man inte lever så länge och spendera sitt livs besparingar på att uppfylla så många drömmar man bara kan?

Tankar på det?

torsdag 22 januari 2015

Ebbe Jett Tobin...

Då var han äntligen här - vår lilla Ebbe! 
Vilken chock jag fick att det var en pojke, var HELT inställd på att det var en tjej! 
Kärlek vid första ögonkastet

Förlossningen gick bra men var väldigt annorlunda mot min förra. Att bli igångsatt är väldigt intensivt måste jag säga. FY FAN vad ont det gjorde! 
Hade jag vetat hur det skulle bli hade jag nog velat haft ryggmärgsbedövning trots allt, men det gick bra ändå med en morfininjektion och lustgas... Men jag kände ett antal gånger att jag bara ville ge upp! Mark var som vanligt en klippa och vår barnmorska Alison var fantastisk!! De peppade mig igenom den värsta smärtan och när jag väl började krysta var han ute på 3 krystningar! Och 9 timmar allt som allt ska man väl inte klaga på! 

Mark tog emot honom när han kom ut och han var så liten, så liten! Han vägde 2900g och var 51cm lång. Han är lång och mager, precis som pappa!
Han har massor av ljusbrunt hår och är såklart bedårande! 
Mark med sina grabbar

Eftersom vi måste ge ersättning så fick vi åka hem redan dagen efter då de är säkra på att han kommer gå upp i vikt  som han ska och hans blodsocker var bra. Men han ska matas var tredje timme i ett par veckor tills han knubbat till sig! Då är det skönt med ersättning så vi kan turas om att mata! Mark tog bägge nattmatningarna inatt så jag fick sova nästan 8 timmar på raken! Det var skönt efter ett par slitiga dygn med förlossning och när jag var ensam på sjukhuset!
Tora är lite osäker på den här främlingen

Idag har vi bara varit hemma och slappat, tagit Ebbe på sin första promenad och gett honom hans första bad! Var tvungen att be mamma vara barnvakt en snabbis oxå så vi fick åka och handla kläder - han drunknar i allt vi redan hade! 
Tora är nyfiken men försiktig, inte alltför intresserad om han inte illvrålar, då blir hon lite stressad och undrar varför Ebbe är jätte, jätteledsen...? Goa unge, hon kommer bli en fantastisk storasyster! 

Imorgon ska vi ta tag i allt det praktiska med att registrera hans födsel och lämna in papper för föräldraersättning. 
Ingen knubbis här inte

Babybubblan är definitivt ett välkommet inslag i livet! 

torsdag 15 januari 2015

15:e igen!

Då har det helt plötsligt gått en månad till! 4 månader sen diagnos och typ 3 månader sen jag började behandling med cellgifter.

Jag har blivit frisk från min överjävliga infektion, det tog 5 dagar av feberfrossa och extrema svettningar, men det var nog bra att jag fick uppleva det en gång så att jag lär mig att vara mer försiktig till nästa omgång cellgifter då jag ska få dem veckovis och förmodligen inte kommer hinna repa mig lika bra mellan varje omgång! 

Vi har oxå åkt hela familjen till Wet 'n' Wild i Sydney, det var galet kul och framför allt barnen hade ju fantastiskt roligt! Tora var jättemodig och åkte de största barnrutschkanorna alldeles själv! 
Det var härligt med en familjedag som Jack kunde vara med och ha riktigt kul på, ibland är det svårt att hitta nöjen som passar både en 12-åring och en 2-åring!
Det enda kortet från hela dagen men Jacks ansikte är fantastiskt här haha


Sista morgonen jag tar hissen upp till kontoret!

Har slutat jobba och är officiellt föräldraledig! 
Kommer sakna mina fina tjejer på jobbet men vet att vi kommer hålla kontakt i alla fall så länge vi bor kvar och de närmsta vet jag att de kommer vara mina vänner för livet! Fick hur mycket fina presenter som helst på min sista dag och det var allt lite vemodigt! Jag kommer ju liksom inte komma tillbaka den här gången!
Fina presenter och rödgråtet ansikte
Massa fina tjejer!

I måndags hade jag tid hos barnmorskan för att se hur redo min kropp är för den kommande förlossningen. Livmodertappen är öppen i nedre delen men inte i övre, så jag ska in på söndag kl 14 och få nån grej instoppad som ska göra att jag öppnar mig tillräckligt för att de ska kunna spräcka hål på hinnan så vattnet går. Så bebis kan komma när som helst mellan söndag och tisdag! Har inte förberett hälften av det jag hade tänkt men det hinns väl kanske imorgon eller lördag hehe

Vi fick i helgen besök av fina vännerna Kristin och Adam och deras två barn. Det blev strandhäng och svensk grillad lunch! De ska oxå flytta hem till Sverige men åker redan om 4 veckor! Men vi får ses i Sverige istället för att hänga här...
Strandhäng

Vi har även haft 3 fantastiska dagar med våra kompisar Cazza och Hamish från Cairns! Vad härligt det är att tanka energi från bra människor! Tora har haft så kul med deras 2 barn och det är så givande att se att hon kommit upp i en ålder när kompisar börjar bli viktiga! Det var sorgligt att säga hej då eftersom jag inte vet till 100% att vi kommer hinna se hela familjen igen innan vi åker! 
Våra fina, fina vänner!

I morse var min kompis Kim här och fotade oss, typ gravidfotografering/familhefotografering! Det var hon som tog bilderna i parken på oss precis innan min operation. Tror hon fick till riktigt bra bilder och kommer lägga ut dem här så fort jag får dem!

Och idag gjorde jag äntligen min ögonbrynstatuering! Aj vad ont det gjorde! Men det blev jättebra och när det väl har läkt så färgen bleknar lite tror jag att jag kommer vara supernöjd! 
Ajajaj! 
Skulle ha gjort eyeliner oxå men tjejen ville vänta och göra det separat eftersom jag är gravid och hon var väldigt nervös att genomföra behandlingen över huvud taget även fast jag hade intyg från barnmorskan att det inte är några problem för bebisens skull! Jag ska försöka hinna in och göra eyeliner typ nästa fredag, då borde jag och bebisen ha hunnit komma tillrättta med varann! 
Inpackad i plastfolie!
Färdigt! Mycket nöjd!

Nu är det läggdags, har hela huset för mig själv så har spenderat kvällen med att kolla på svenska tv-program och filmen om Palme. Vilken hjälte han var den dör Palme! Det sover vi gott på!