lördag 26 december 2015

Summering av 2015

Här kommer en stulen lista... 

Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut?
Åt en Big Mac. Idag faktiskt! Krånglig att äta så ingen mer sån för mig!
Inga större grejer än så vad jag kan komma på... 

Genomdrev du någon stor förändring?
Absolut! Flytt från Australien till Sverige räknas väl som ganska stort tror jag?!

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? 
Ja, flera stycken! Nu väntas ytterligare ett par tillskott nästa år - både i Australien och i Sverige! 

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas
20 Januari kl 17:48 när Ebbe föddes


Dog någon som stod dig nära? 
Nej tack och lov. Men jag blev oerhört ledsen över ett gäng onödiga dödsfall även om de inte stod mig nära. 

Vilka länder besökte du? 
Förenade Arabemiraten, Tyskland, England. Och så Australien förstås men det räknas ju inte som 'besökte' 

Bästa köpet?
Vår bil tror jag. Känns som ett väldigt bra kap. 

Gjorde någonting dig riktigt glad? 
Mycket! Att se hur älskad man faktiskt är. Att få uppleva ännu en födelsedag. Att ÄNTLIGEN efter 3 misslyckade försök få se Robbie Williams. Att se Tora och Ebbe skapa riktigt starka band med min familj. Att få fira jul i Sverige för första gången på 12 år! 

Saknar du något under år 2015 som du vill ha år 2016? 
Ett jobb jag trivs med. Trygg ekonomi.

Vad önskar du att du gjort mer?
Motionerat. Umgåtts. Badat. Lyssnat på musik.

Vad önskar du att du gjort annorlunda?
Skött relationer. Vårdat en del bättre. Avslutat en del tidigare. 

Favoritprogram på TV?

Bron. Kan vara en av de bästa serierna någonsin. Och säsong 3 var klart bäst! Hoppas VERKLIGEN på en fjärde säsong!

Bästa boken du läste i år? 
Stalker av Kepler. Jag låg och var livrädd på kvällarna!

Största musikaliska upptäckten? 
Miriam Bryant! Vilken röst! Vilken utstrålning! Vilken skönhet! 
Så älskar jag Milky Chance också.

Vad var din största framgång på jobbet 2015?
Jobbade bara två veckor under året och det gick ju sådär kan man säga. Med andra ord inga framgångar alls... 

Största misstaget?  
Att ta ett jobb som jag var klart underkvalificerad för. Kan nog vara ett av de mest effektiva sätten att skaffa sig panikångest på! 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 
Både och. Gladare för livet och de små sakerna, men med en oerhört ärrad själ som är så livrädd att allt ska vara 'sista gången'

Vad spenderade du mest pengar på?
Flytten till Sverige och att få med Bandit hit. Kan vara världens dyraste hund vid det här laget =)
Värd varenda krona

Något du önskade dig och fick?
Ett friskt och välskapt (perfekt) barn trots allt han fick gå igenom i mammas mage

Något du önskade dig och inte fick?
En vit jul. En lottovinst. En Fransk Bulldog.

Vad gjorde du på din födelsedag 2015? 
Hängde på Öppna Förskolan med barnen och hade delar av släkten på fika. Njöt av att få bli ett år äldre!

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 
Om cancer inte fanns såklart. Men oxå att vi inte hade behövt lämna vår Australiensiska familj. Det är ett dilemma det där att barnen alltid kommer gå miste om en sida av sin familj, var vi än bor.
Så mitt råd är att ALDRIG bli kär och skaffa barn med nån från andra sidan jorden. Det blir bara jobbigt då. Trust me - I know

Vem saknade du?
Första halvan av året saknade jag min syster väldigt mycket då jag hade det tufft och hon var så långt bort. 

De bästa nya människorna du träffade?
Träffade inga nya som blivit nära men återupptog kontakt med ett par gamla fina vänner som jag inte träffat på typ 10 år! 

Mest stolt över? 
Min man Mark. Som utan att tveka ställde upp på att packa ihop vårt liv och flytta till andra sidan jorden för att göra mig lycklig. Till ett land där han inte kan språket och kulturen är ganska annorlunda. Där han inte kan träffa sin son som tidigare. Där det är kallt och solfattigt. Där vi har samma väder på midsommar som på julafton. Vilken kille va?! <3
Världens bästa kille!

Högsta önskan just nu? 
Att få leva tills jag blir minst 80!

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?

Jag tänker sluta oroa mig så mycket. Gå ner i vikt istället för upp. 
Hänga mer med Mark. Läsa mer för Ebbe. Tjata mindre på Tora. 
Prata mer engelska med barnen. 
Njuta ÄNNU MER AV LIVET! 

Skål och Gott Nytt År på er! 


onsdag 16 december 2015

Det nalkas Jul...


Så är det en dryg vecka kvar till Jul. En jul som jag för ett år sen egentligen inte trodde jag skulle få uppleva! Och här sitter jag. I Sverige. Och mår hur bra som helst! Nu vågar man nästan hoppas på mååååånga fler jular! 
Jul firas hos syrran och Nisse i år, över 20 pers så verkligen en sån jul som jag längtat tillbaka till! Men tyvärr ser det ut att bli väldigt snöfattigt. Jag som verkligen ville ha en vit jul! 

Två behandlingar kvar. Jag har fått lite biverkningar. Ont som bara den i benen, i skelettet liksom, från höfterna ner till fötterna. Det går oftast över med en Treo så jag ska inte klaga alltför mycket. Men det är väl klart att det är trist att ha värk även om jag kommit väldigt lindrigt undan. 

Jag njuter av att vi bor i Sverige. Tora stormtrivs på dagis. Hon är superduktig på det mesta men en väldigt bestämd liten dam. Det blir en del konflikter om man säger så... ;-) Ebbe är världens charmtroll som numer har 4 tänder, klappar händerna, vinkar och GÅR! Han är alltid superglad och charmar de flesta i sin väg. 
Charmtrollet
Tora julstökar

För ca två veckor sen var vi i London över helgen. Ett gäng på 8 pers. Superkul! Vi åt och drack. Var på julmarknad i Hyde Park (fantastiskt), cyklade runt i London, sightseeade och shoppade! Jättehärlig helg med fantastiskt sällskap! 
Men sen går det ju inte att komma ifrån att man saknar barnen! Tora var mer än välkommen att sova i vår säng när vi kom hem!
I Love London 

Det var väl egentligen bara en liten lägesrapport jag ville med det här inlägget. Om någon kan trolla fram en förskoleplats åt Ebbe från vecka 9 och ett grymt jobb till mig kan ni ju hojta till!
Nu ska jag packa in barnen i bilen och bege mig mot mamma i Göteborg! 

God Jul på er! 

torsdag 5 november 2015

När livet rullar på...

Nu har vi kommit i ordning i vår nya lägenhet och vi stormtrivs! Vi har nära till allt och Tora har börjat på en FANTASTISK förskola bara ett stenkast bort. Vi trivs som stadsbor och har redan hunnit vara mer sociala än tidigare! Bandit har anpassat sig bra till att vara lägenhetshund. Vi trivs med andra ord hela familjen! 
Vackra Norrköping

Jag har bara 4 Herceptinbehandlingar kvar. Sen är jag färdigbehandlad! Hur läskigt är inte det?!?! Stå på egna ben!
Men jag känner mig stark, frisk och positiv! Så lyssna nu jävla skitcancer; lämna mig och ALLA jag känner ifred!
På tal om cancer. Den jäveln har satt sig i en ung Norrköpingstjej som precis som jag fick cancer under sin graviditet. Tyvärr är hennes sort väldigt ovanlig och läkarna kan inte längre behandla den. Så nu greppar familjen efter halmstrån. Alternativa behandlingar. Dyra sådana. Har ni möjlighet att hjälpa (5kr är bättre än inget) - gå in på Carolines blogg för detaljer www.wondergiirl.blogg.se
Caroline, hennes sambo Peter och lilla Isabella behöver all hjälp de kan få! 

I helgen ska jag fira min FANTASTSKA syster! Min syrra fyller 50! 
Hon är min stöttepelare och ta mej fan en av de bästa människorna som existerar! Jag är så extremt lyckligt lottad att ha henne som min syster och jag tycker synd om alla er som inte är tursamma nog att känna henne! 
Sist vi firade hennes födelsedag tillsammans var när hon fyllde 40... 
Jag älskar dig Susanne och ser fram emot att fira många mer födelsedagar ihop framöver!

tisdag 15 september 2015

Cancerversary!

Igår var det min årsdag. Jag har överlevt det mest kritiska året! Hurra för mig. 
Känns väldigt skruvat att veta att om Herceptinbehandling inte existerat hade jag med största sannolikhet inte levt längre. Och nu sitter jag här med mina två härliga barn, min fantastiska (nåja - för det mesta) man och känner mig helt frisk! Ett ärrat inre och en sargad kropp, men det priset känns mer än överkomligt när alternativet är att ligga i jorden! Jag firade med att tatuera in ett av mina favoritcitat 'storms make trees take deeper roots' och ett träd. Älskar den! 
Jag tittade tillbaka på mitt år häromdagen. Kollade på videon när jag rakade skallen. DET var ångest. Jag återupplevde paniken och känslan av att livet trillade ifrån mig lika fort som håret föll av. Men jag är glad att det finns dokumenterat. Jag har dokumenterat i stort sett allt. För att historien ska kunna berättas för mina barn om jag inte skulle kunna göra det själv. För att visa att cancer faktiskt inte bara är elände!
Det behöver inte vara som på film där man blir först uppsvälld, sen utmärglad för att till slut dö. Jag har skrivit det förut, även om det såklart är en erfarenhet jag hellre hade varit utan har vi fått så oerhört mycket. Vårt förhållande har stärkts, vi har upptäckt hur många fantastiska människor vi har i vårt liv, vi skjuter inte upp saker och vi tar inte morgondagen för given. Jag har börjat skriva brev till mina barn, nåt jag faktiskt kan rekommendera alla att göra! För med tiden kommer vi att glömma idag. Och ingen vet vad morgondagen håller! Så ett litet brev om hur livet är just nu tror jag kommer vara oerhört värdefullt i framtiden. Vare sig ens barn ser tillbaka på tiden för att minnas bortgångna föräldrar eller om man läser breven ihop och tillsammans återupplever den här tiden! 

Snart är det oktober. Bröstcancermånad. 
Tjejer - jag säger bara en sak; KOLLA ERA BRÖST OCH LÄR KÄNNA DEM! Lär er känna igen varenda liten bula! Så att om det blir en förändring kan man kolla upp det snabbt och då snabbt sätta in åtgärder OM det skulle vara cancer. 
Jag hade inga knölar eller klassiska tecken på bröstcancer. Jag hade extremt ömma bröst och en indragen bröstvårta. Inte nåt som jag ens visste kunde tyda på cancer. Det kan vara en grop likaväl som en knöl. Allt som avviker från hur de 'normalt' är ska kollas upp! Hör ni det?!? 
Röda ömma bröst med indragen bröstvårta

Till slut vill jag bara nämna att jag känner en så OÄNDLIG tacksamhet till min familj och Marks familj. Vad lyckligt lottade vi är som har fötts in i såna kärleksfulla familjer! Deras hjärtan står alltid vidöppna för oss. Det gör det sannerligen lite lättare att tackla livskriser när man har såna fantastiska människor omkring sig!



tisdag 25 augusti 2015

En hjärna i kaos och en komplett kropp!

Jag är arbetslös igen. 

Att vara högstadielärare när man inte är lärare var mer än vad min mentala hälsa klarade av...
Jag kämpade på, gav allt jag hade men kraschade i en flod av tårar efter mitt livs första panikångestattack.
Jag körde till jobbet i torsdags men blev sittandes på parkeringen helt förlamad av ångest och fick ringa syrran och be om hjälp.
Jag kanske tar på mig för mycket.
Jag vill så gärna vara vanlig igen, men att ta på sig ett jobb som man är klart underkvalificerad för var nog inte så smart. Men jag söker andra jobb, Mark får plugga SFI på heltid tills jag hittar nåt! Jag är inte så orolig, nåt kommer upp snart.
Kraschen medförde dock att jag kände att jag kanske måste prata med någon professionell om det jag har gått igenom. Jag har ju faktiskt haft ett sjukt tufft år. 
Och jag oroar mig för en massa saker, framför allt för Mark och om han kommer trivas här eller inte. Vill inte att han känner sig ensam och isolerad. 
Jag vill även att Tora ska börja dagis men vi har inte fått plats förrän i oktober, och om vi flyttar in till stan kanske det blir ännu senare... Jag vill att alla ska komma igång med sina rutiner.
Men det här med att jag oroar mig för andra först hela tiden kanske inte är så bra. Jag kanske måste låta Mark få ta ansvar för sig själv och själv se till att han hittar på saker och bara tänka på MIG en stund. Reparera själen... 

Jag skaffade för övrigt en protes igår. I nästan ett år har jag gått enbröstad. Igår fick jag plötsligt två bröst! Lika svårt som det var att vänja sig att ha ett bröst, lika svårt var det att vänja sig vid att ha två!  Det var t o m konstigt att bära Ebbe, bröstet var ju liksom i vägen...
Inatt har Betty Boob som jag döpt henne till legat i sin lilla väska på mitt nattduksbord! 
Känner mig faktisk lite sugen på en rekonstruktion nu, har inte brytt mig förut, men nu när man har hår igen och inte automatiskt ser sjuk ut tänker jag att det kanske kan vara skönt att ha en 'frisk' och fullständig kropp igen! Vi får se, jag får väl prata med dom när jag är på behandling nästa gång... 

Nu ska jag gå upp och äta frukost - hade fastedag igår och frukosten dagen efter är alltid efterlängtad! 
På återseende!

torsdag 6 augusti 2015

Och så knackade det på dörren igen...

Är med i en stödgrupp för bröstcancer på Facebook. Inatt dog en av tjejerna där.  Lite över 3 år efter att hon fått sin diagnos. Hon var i 50-årsåldern. 3 unga vuxna barn. Fy fan.
Och ångesten kom som en jävla smäll på käften. Den där ångesten som inte har gjort sig tillkänna på evigheter. Som varit så skön att leva utan.
Jag blir så jävla arg. Och ledsen.
Och så in i helvetes rädd!

Det är ta mig fan cancer överallt nu och jag blir så satans ledsen när jag får höra att nån känner nån som blivit sjuk, har en nära anhörig eller att de blivit sjuka själva. 
Här sitter jag idag - lycklig över mitt nya jobb - och kan helt plötsligt ändå inte glädjas för här sitter jag, 36 år gammal och oroar mig för att DÖ!
Hör ni hur sinnessjukt det låter?

Dra åt helvete förbannade jävla kukcancer!!! 


torsdag 2 juli 2015

Glad sommar!

Nu var det ju ett bra tag sen jag skrev - fick en påminnelse av min läsare Madeleine att jag inte skrivit på länge! 😃
Är i stort sett färdigbehandlad (förutom en injektion i benet en gång var tredje vecka till och med januari). Blev rejält brännskadad av strålningen och har haft skitont och varit sårig fram till för nån vecka sen. Det vill jag inte göra om känner jag... Har träffat min nya läkare och jag gillade honom skarpt! Han kommer från Irak och har bara varit i Sverige i 4 år så jag hade emellanåt lite svårt att förstå honom men jag kände väldigt stort förtroende för honom så det känns som att jag är i goda händer! För övrigt drabbar den här JÄVLA cancern alldeles för många människor, har blivit riktigt förtvivlad över en drabbad liten kille nyligen - även om den lille kämpen definitivt kommer gå vinnande ur striden så har han och hans fina familj ett par väldigt tuffa år framför sig. Bajscancer - gå och dö med dig!
Så vad har annars hänt sen sist?
VI HAR FLYTTAT TILL SVERIGE!
Alltså jag är så lycklig! Det känns så rätt!
Nu letar vi boende för fullt - vi hittade vårt drömhus till salu och förbannade oss själva att vi inte har sålt vårt hus så vi kunde ha en saftig kontantinsats. Så vi letar alltså efter nåt att hyra. Så vet ni något runt Blacka/Kimstad/Norsholm/Skärkind hojta gärna till! Helst hus men radhus funkar oxå.

Flytten gick väl ganska smidigt ändå. Vi är verkligen 'sista-minuten'-människor och det blev rejält stressigt de sista dagarna men vi kom i alla fall iväg. Vi har fått hyresgäst till huset oxå så nu betalar nån annan av vårt lån vilket känns skönt!

Barnen skötte flygresan galant. Allt gick smärtfritt tills vi kom till Berlin och de helt plötsligt inte hittade nån biljett för Ebbe till Stockholm. Vi tjafsade och tjafsade med en sjukt otrevlig team leader som sa att det var VI som hade gjort fel och att vi var tvungna att köpa en ny biljett till Ebbe.
När vi redan missat planet erkände de att det var hon som hade haft fel. Då var det redan för sent och de bad ändå knappt om ursäkt. De satte oss på nästa plan 4,5 timme senare! Jag kommer aldrig mer flyga Air Berlin - det är nåt som är säkert.

Här hemma har vi bara njutit av familj och vänner. Och pratat med myndighet efter myndighet om allt möjligt. Det visar sig näst intill omöjligt att skaffa något så enkelt som ett bankkonto! Men nu har vi i alla fall ett konto och mobiltelefoner!
Mark har precis fått sitt personnummer så han har kunnat skriva in sig på försäkringskassan och ansöka till SFI. 

Vi har även hunnit med att fira Anna på studenten, fira midsommar i 12 grader och spöregn och så hängde vi 3 ljuvliga eftermiddagar på Bråvallafestivalen!
Vi har sett så många bra band men höjdpunkterna var helt klart Lasse Winnerbäck, Robbie Williams och Kent.
Jag körde alla 3 dagarna så jag var ju inte bakfull men ruskigt sliten kan jag säga. Det är inte ofta jag är uppe till 3 på nätterna för att sedan gå upp med barnen tidigt! Och kroppen! Trodde min rygg skulle gå av sista kvällen!
Men hade så sjukt kul och sprang på så många gamla kompisar! Sjukt lyckad helg! 
Fina brorsdottern Anna tog studenten
Midsommarlunch med nubbe till de modiga!
Ingen midsommar utan ponnyridning!
Festivalmat - älgkebab med lingondressing! Så sjukt gott!
Festival-snygg!
Fick hänga med bästisen Max en hel kväll!
Kung Robbie
Tack för i år Bråvalla!

Vi har oxå hunnit med att fiska, plocka blåbär och kantareller och mata änderna vid strömsrundan.
Bandits himmelrike!
Blåbär överallt mamma!
Storfiskarna!
På väg att mata ankorna!

Och nu har värmen kommit oxå. Idag har vi hängt i S:t Anna Skärgård. Vi skulle ha tagit båt ut till Harstena men då Tora blev åksjuk och kräktes i hela bilen blev vi fördröjda och missade båten med 3 minuter! Men vi hade mysigt ändå, åkte till en strand och Tora var i och badade i nästan 4 timmar! Vi turades om att bada med henne och att hänga med Ebbe i skuggan men lyckades ändå bränna oss lite på axlarna. TROTS solskyddsfaktor 30 (ni är väl noga med solskydd??!!)
Sanden i S:t Anna skärgård
Den här godingen fick hänga i skuggan

Nu blir det att kasta den stora ungen i säng, imorgon väntar bad igen på hemmaplan och sen grillhäng med BÄSTA brudarna Camilla och Katta och deras familjer! Jag längtar så jag nästan spricker!

måndag 11 maj 2015

Sista rycket!

Måndag igen. Tiden flyger iväg. 4 veckor tills vi åker. Jag är faktiskt ganska organiserad, men är ju en sista minuten-människa så kommer säker packa de sista sakerna på morgonen innan fraktfirman kommer och hämtar allt.
Har i alla fall fått sålt en hel del grejer!

Har ju klarat av första veckan av 5 av strålning. Varje måndag-fredag blir jag strålad. Totalt 25 tillfällen!
Det har gått väldigt bra hittills, jag har inte blivit trött och huden är än så länge oskadd. Förhoppningsvis tål min hud detta ganska bra och jag bara får som en kraftig solsveda.
Jag får andningsstyrd strålning. Då min Herceptinbehandling som jag får var 3:e vecka är väldigt skadlig för hjärtat, och jag strålas på vänster sida, har jag blivit erbjuden denna typ av strålning. Den funkar som så att jag för ett par veckor sedan fick åka och få en form gjuten efter min överkropp när jag ligger i rätt position för strålning - så att de strålar exakt samma ställe varje gång. De har även tatuerat 8 små prickar på min kropp som markeringar så det blir lätt för dom att se så det blir exakt rätt.
När jag lägger mig i min form så får jag en snorkel att andas i och en näsklämma. På kommando tar jag sedan ett djupt andetag - och när mina lungor är tillräckligt expanderade för att 'trycka ned' hjärtat under bröstväggen istället för bakom - tar luften i snorkeln typ slut och jag kan varken andas ut eller in. Jag håller hela tiden in en knapp och om jag av nån anledning måste andas så behöver jag bara släppa den så slutar strålningen och luft förs in i snorkeln igen. 
Jag håller andan i ca 25 sekunder. 25 sekunder låter busenkelt och det var det när jag gjorde mina övningar hemma. Men när man ligger på rygg, med en snorkel som stimulerar salivutsöndringen så är det lite som hos tandläkaren ni vet, när det är så svårt att svälja - det är oftast ganska jobbigt att hålla andan då och när luften väl släpps igenom igen är det världens lättnad!
Med snorkel och näsklämma

Men det går fort, jag klär om när jag kommer dit, jag har ett eget fack med min sjukhusrock i, och det tar ungefär 7 minuter totalt - själva strålningen är gjord på typ 3 minuter. Tyvärr är det 40 minuters körning till kliniken då de är de enda som gör andningsstyrd strålning. Så det tar ändå ett par timmar av min dag. Men jag har fått bättre tider nu, förra vecka var strålningen runt 12, så då var jag alltid uppbokad mellan 11 och 13. Nu i fortsättningen är den tunt 10, så efter 11 varje dag kan jag göra annat! Mycket bättre.

Igår var det Mors Dag här. Jag fick ett par riktiga UGG boots. Så jag inte fryser om fötterna hemma i Svedala. Så fick jag sovmorgon och frukost på sängen. Och på kvällen fick jag en lååååååång fotmassage! Vi var hos Marks föräldrar på middag, slow cooked lamm - så sjukt gott!
Frukost på sängen
Inga mer kalla fötter!
Tora pysslar om Mamma 😂

På fredag ska jag fixa till mina tatuerade ögonbryn och tatuera eyeliner. Det kommer nog kännas lite.
Sen på lördag är det jag som håller i tjejmiddagen så 10 sköna brudar kommer hit på 3-rätters middag. Jag vet fortfarande inte vad jag ska bjuda på men det löser sig.

För övrigt mår jag nästan oförskämt bra. Ebbe låter mig sova ordentligt och jag håller igång med träning och bra kost så jag blir pigg av det oxå. Vi gör roliga saker, passar på så länge vi är här.
Min goa kille!

Vädret är strålande för tillfället och jag passar på att njuta så mycket jag kan, blir nog inte så mycket sol på mina senhöstar ett tag framöver...

måndag 20 april 2015

Emergency Area

Vilken vecka det har varit!

En vecka sedan jag fick mina sista cellgifter. Har haft en del biverkningar från den här gången så det är skönt att det är över. Mest en molande värk i skelettet. Höfterna och neråt. Men det har gått att hålla under kontroll med alvedon så det har gått bra ändå.
Sista cellgifterna

Jag storbölade när jag gick ut från lasarettet - vilken lättnad! Mark som var där för att hämta mig blev livrädd då han trodde nåt hade hänt eller att jag fått dåliga nyheter. Men det var lyckliga tårar den här gången!

I fredags åkte vi till Melbourne.
Vi hade så sjukt kul!
Fotboll på MCG, massor av god mat och dryck, liiiiite shopping men framför allt tid för varandra. Att totalt ignorera de senaste 7 skittuffa månaderna. Att prata om framtiden. En frisk framtid! Vi strosade i gränder, besökte cocktailbarer, åt på en FANTASTISK asiatisk restaurang, käkade tapas, gick in på H&M (det är ju exotiskt för oss här nere), var uppe alldeles för länge och fick inte alls så där mycket sömn som jag hade tänkt mig! Men det var det värt! 
Sen var det allt väldigt härligt att komma hem till barnen!
Cocktails på Madame Brussels

AFL på Melbourne Cricket Ground
Ett par av Melbornes många grafittigränder

I går kväll drog en storm in! FY FAN vad det blåser! Har knappt fått en blund inatt. Vårt staket har blåst iväg, träd och studsmattor ligger överallt(vår står kvar än så länge), vi har ingen el och inget varmvatten. Det är rekommenderat att stanna inne om man inte absolut måste ge sig ut.
Dagis är stängt och min Herceptinbehandling har blivit flyttad till i morgon. Tydligen är nästan 200 000 hushåll utan el och hela Newcastle är klassat som en 'emergency area'.
Det är jätteläskigt och jag är glad att Marks jobb är stängt pga stormendå jag tycker det hade varit väldigt obehagligt att vara själv hemma! Jag hoppas elen kommer tillbaka innan kvällen men det lät inte som att chansen för det var så där jättestor.
Inget staket mellan oss och grannen längre...
Grannens studsmatta ligger nu i poolen
Så här myser vi när vi måste hålla oss inne!

Idag är det 7 veckor tills vi åker. MÅSTE fixa pass till Ebbe imorgon. Och vaccinera Bandit. Och kanske packa lite. 
Vi får se...