fredag 17 oktober 2014

Och allt känns som vanligt...

Bild tagen idag 17/10/2014
Lyckan över att bära liv även när en grym verklighet gör sig påmind...

Vad konstigt det är att vara sjuk utan att känna sig sjuk! Visst, jag är ett bröst fattigare och det är klart att jag märker av det och det gör lite ont ibland, men förutom det mår jag precis som vanligt! Har inte märkt av några biverkningar av cellgifterna än men tröttheten kommer väl slå till vilken dag som helst nu! Så vi passar på att göra saker som vanligt! 
Lunchdags med Tora - sista bilden på mitt långa hår...

Jag har börjat förbereda mig lite, klippt håret kort, varit och inhandlat en peruk och undersöker ögonfransar för fullt! Klart man får vara fåfäng fast man har cancer! 
En av mina blivande frisyrer

Har fått mycket kommentarer på Facebook och instagram om hur stark jag är, men jag tror helt enkelt att vem som helst som får den här jävliga sjukdomen plockar upp sig själv och väljer att LEVA när vi kan! Jag kan inte sitta och grotta ner mig i förtvivlan för det hjälper ju definitivt inte! Jag vill ju leva så normalt som möjligt och se till att Tora har en så bra tillvaro som möjligt! Klart jag har stunder av absolut förtvivlan och ångest men i det stora hela är vi som vilken familj som helst! 
Det som om möjligt blivit värre är ju min hemlängtan!

I morgon har Toras dagis minnesdag för en av pedagogerna som tyvärr inte vann sin kamp mot bröstcancern - känns extra viktigt att gå dit och stödja insamling då så fler av oss får möjlighet att leva livet fullt ut! 
Meningen med livet... ❤️


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar