tisdag 8 januari 2013

Barnuppfostran!

Mark har ju som bekant en (snart) 11-årig son som kommer och bor hos oss varannan helg.
Mark och Jacks mamma var aldrig i nån relation så Jack har alltid haft två 'hem' och för honom är det inget konstigt med att komma fram och tillbaka och oxå att veta vilka regler vi har här hemma även om vi har annorlunda regler mot vad mamma har, det är ju så med barn att dom har ganska lätt för att anpassa sig. Dom har ju trots allt regler i skolan/förskolan, hos mor- och farföräldrar osv.
JAG har däremot mycket svårare att anpassa mig till att ha en son boende hos oss som är fostrad på ett sätt som jag aldrig själv skulle fostra mina barn. Jag kommer jättebra överens med Jack och vi har oftast väldigt kul ihop och jag vet att han tycker att jag är toppen. MEN jag tycker det är skitjobbigt att behöva tjata på honom om precis ALLTING! Hans mamma är den sorten som vill behålla sin lilla bebis och låter honom inte göra nånting på eget initiativ, eller låter honom inte ha något ansvar över huvud taget. Han får liksom inte ens leka ute på gatan själv - eller ha kompisar - han umgås bara med sin mamma när han är hos henne.
Själv tycker jag att när man är 11 år ska man kunna fixa sin egen frukost och komma ihåg att klä på sig och borsta tänderna på morgonen utan att jag ska behöva påminna (tjata)!
Mark är oxå ganska slapp i sitt föräldraskap och har mer tagit rollen som en kompis som man åker till och har kul varannan helg. Jag förstår att det lätt blir så att man vill gottgöra för den tiden man inte är där men jag tror å andra sidan att Jack skulle må bättre av lite struktur och att man ska få förtjäna allt kul man gör, barn gillar ju att känna sig betydelsefulla och gillar ju att få ansvar och känna sig vuxna. Sen måste dom ju givetvis få ha kul och bara vara barn oxå men jag tror absolut att föräldrar ska ha en föräldraroll och inte en kompisroll även om man givetvis kan vara kompis med sina barn, man måste helt enkelt vara förälder först. Detta kan ju leda till en och annan diskussion i vårt hem. Mark håller ju med att han borde ändra på det men det är svårt för honom efter så här lång tid! Vi jobbar på det i alla fall och provar olika metoder som förhoppningsvis kan funka för både Jack och Mark!

Så nu när vi har fått Tora så har vi ju givetvis pratat om hur vi vill fostra henne. I det här landet är det VÄLDIGT vanligt att man ger sina barn 'smisk' (stryk i många fall)
Mark har själv blivit smiskad väldigt mycket som barn och är övertygad om att det är ett bra sätt att lära sig lyda och respektera sina föräldrar!
Jag som aldrig har fått smisk i hela mitt liv är ju av en helt annan åsikt! Och jag tycker själv att jag är en vettig människa med respekt för andra och med sunda värderingar utan att ha blivit fostrad med stryk!
Över min döda kropp att jag tänker tillåta att nån lägger hand på min fina tjej! Jag har förklarat att det finns så många andra och bättre sätt att fostra sina barn, jag VÄGRAR att ge med mig eller ens mötas halvvägs på den punkten!
Jag tror jag har lyckats övertala honom om andra metoder - time out, att vara konsekvent med straff osv men man vet aldrig. Vad gör jag om vi nån gång står inför en situation där Mark tycker att smisk är på sin plats?

Det är svårt med kulturkrockar ibland, dom finns ju även i västerländska länder även om vi tror att vi har lika kultur är det väldigt mycket som skiljer!

Vad har ni för uppfostringsmetoder och hur disciplinerar ni era barn?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar